Skadeglädjen är den enda sanna glädjen.

Ledarsidorna: ”Hej, jag heter Emma och jag bor här på Södermalm. Jag är inte rasist, men…..”

De boende runt Medborgarplatsen finner det nödvändigt att påtala för polisen först att de inte är rasister för att inte missförstås. Sedan framför de det de har på hjärtat. Som är till förväxling likt det som många av de journalister som bor på just Södermalm definierar som rasistiska åsikter, känslor och förslag. Poliserna bryr sig föga om en person är rasist eller inte och bönen, eller inledningen på samtalet, vittnar mer om att försöka övertyga sig själva om att Emma, i detta fall, inte är rasist när hon sedan framför det hon har på hjärtat.


Sedan följer klagomål på nedskräpning, förändrad gatubild, att man känner sig otrygg och orolig och sedan en rad förslag på lösningar som att antingen flytta på demonstrationen till någon annan stadsdel till att upplösa den.

 Eller lösa det på något annat sätt. Inte sällan kräver de omedelbara beslut och åtgärder. Skolorna börjar ju nästa vecka och då ska barnen röra sig utan föräldrar i kvarteren. De boende börjar påverkas nu. Miljön runt Medborgarplatsen och Södermalmshallarna är inte vad den var för två veckor sedan.