Dan Eliasson har lagt ner polisens verksamhet i Sverige.

Utdrag ur Peter Kadhammars krönika om ett land i undergång:

-"För några år sedan hade det varit en sensation att en femtonåring sitter häktad i tre och en halv månad. I dag är det inget uppseendeväckande och knappast heller brottet han misstänks för, att ha skjutit en okänd man i ryggen med flera skott.

Men även om vi vant oss vid skottlossning, mord och mordförsök, och även om vi vant oss vid unga bakom galler, minns häktets bibliotekarie första gången hon mötte en så ung människa i en cell.

En i personalen hade tårar i ögonen och förvarnade mig, säger bibliotekarien. Gå in själv, sa hon, gå in och prata och försök få kontakt med honom. Dörren öppnades och därinne stod en liten orolig, nervös, förvirrad och ganska klen pojke.  

En del är inte ens kroppsligt utvecklade! De har inte kommit i målbrottet! De är barn! Men misstänkta för så allvarliga saker att de inte kan överlämnas till socialen.

Några lyder fortfarande under skolplikten, som femtonåringen som är misstänkt för att ha skjutit en vaktmästare i februari. På en omhäktningsförhandling i tingsrättens säkerhetssal förs han in mellan två väktare, en yngling i kriminalvårdens gröna kläder och med plasttofflor på fötterna.

På åhörarbänkarna på andra sidan pansarglaset sitter hans föräldrar, en storebror, några kompisar. Femtonåringen ler mot dem, ett gossaktigt, glatt, obeymrat leende som får en att undra om han riktigt förstår vad det är han är med om. " 

Vi svenskar verkar besatta av att vilja tro på Sörgården, hur kan man ens tårögt relatera till en kallhamrad varelse som tar fram ett dödligt vapen och skjuter en okänd man med fem skott i ryggen, som "en klen pojke - ett gossaktigt barn med ett obekymrat leende"? 

Och när ska Sverige förstå att med föräldrar som denne ligists, så har varken han eller samhället en enda liten rimlig chans.