Partiell antirasism härskar i kändissverige.

Kommer ni ihåg den hysteriska titelfejden om tårtkonstnären som ville kalla sin utställning för "Negerkungens återkomst" där han själv förhåller sig med ett småroat anslag mot rasism.  Men efter en dramatisk konflikt över namnet vann "antirasisterna". Utställningen kallades istället för konstnärens namn "Makode Linde", men antirasisterna misstänker att "vissa" ändå har kallat vernissagen för N-ordet. (GULP!)

Därför lämnade folk på kulturhuset sin tjänst i echaufferat ursinne. Och två av kulturhusets anställda menar att de har diskriminerats av afrofobisk rasism på grund av etnisk tillhörighet , och detta har gett dom anställda men och ställt till det med hälsan.  - "Under den här perioden var jag så arg att jag inte kunde sova ordentligt. Jag vaknade mitt i natten. Jag hade huvudvärk, kände mig jättetrött, förvirrad, lite galen och kunde inte sova." 

Aj, aj, aj. Kulturarbetare är ömhudade, vi måste hantera dom med silkesvantar, annars går dom ut i känslosamma godhetsmanifestationer i aftonbladet och DN. 

Men när Turkiska riksförbundets vice ordförande Barbaros Leylani vrålar och hathetsar mot oss alla på Sergels Torg i Stockholm: - ”Död åt de armeniska hundarna. Död! Död! Mina kära raskamrater",   och "Låt oss visa Sverige, Skandinavien och Europa vad turken står för. Vi tycker inte om blod, men vi kan låta blodet flyta när det behövs." 

Själv har jag haft det lite si och så med sömnen efter detta. 

Men de antirasistiska kulturmänniskorna fullt upp med skatteplanering och har knäck i alla lurarna. Tillika grav tunghäfta.