Nån har sagt att läsa Hakelius är enkelt eftersom det enbart är en kombination av ord framåt, ord bakåt, en del utsvävningar åt sidorna och pivoteringar (snurr).
Men när man börjar läsa hans krönikor inser man att denna beskrivning är alltför förenklad.
Hakelius är så mycket mer än en behärskare av ordkombinationer. Texterna går från det strikt traditionella till 2000-talets tekno-avantgardistiska elektrostil.
Som läsare befinner man sig alltid här och nu, det funkar inte att tänka på jobbet, disken eller andra vardagliga ting. Allt världsligt måste sättas åt sidan för att skapa ett totalt fokus på dagens eleganta krönika `Varenda trofé är ett långfinger mot dem`.
Hakelius fokuserar på den omedelbara kontakten mellan skrivare och läsare, energin från tankarna och analysen.
Känslan finns hela tiden närvarande, och den har flera dimensioner beroende på den egna sinnesstämningen, känslan och hur man stimuleras av krönikans varierande tempo.
Han skriver så att vi samverkar, och lekfullt tillåter oss att ge uttryck för våra känslor – hur gör han detta?
Nu vet jag inte om Jungman Jansson dansar rioplantensisk tango...men hans kommentarer är i en klass för sig... i positiv bemärkelse..!!!
SvaraRaderaStefan H
Haha-ha, ibland är han extremt svår att följa.....!
RaderaF-n!!
RaderaJag hade just tänkt komma med ett lästips.
Säkert helt i onödan i och för sig.
Hakelius bok : Rule, Britannia.
Mycket trevlig.
Dessutom: Snö
I morse i Waterloo d:o på poolhusets tak.
Inte speciellt kul den 7/3.
Följa?
Var med ett tag i Svenska folkdansens vänner.
Inte ens det hjälpte.
Jag trampar helt obesvärat omkring (oftast) med bägge fötterna i klaveret.
Var glad, Carina, jag ej för Eder i tocken en dans...
För övrigt är jag ej med mina 944 i militärbetyg ( en gång) van vid något beröm från vare sig Amiraler eller Flygöverstar!
Jungman Jansson
Gotta dig i berömmet!
Radera