Brev till Himlen.

 En dag för ett och halvt år sen satt jag på trappen på ön i solen och talade med mamma i Landskrona i telefon. Ditten och datten avhandlades som vanligt, plötsligt fick jag syn på en ovanlig fjäril och kommenterade det spontant. Mamma som var stolt ägare av sin rikt blomstrande täppe, frågade om vi har mycket fjärilar härute i havsbandet. - Nä, tyvärr, de är rätt sällsynta. Samtalet fortsatte, och på nåt lurigt mamma-manér lyckades hon i hemlighet klura ut vilken dag jag skulle till stan för nästa stortvätt och stryk.

 Jag anade inget, men när jag kom hem nästa gång låg en avi på dörrmattan, vilket inte var ovanligt, mamma skickade alltid vykort eller långa brev från sina små utflykter.När jag ilade till postombudet paketet häpnade jag, det var jätte- jättestort,  - men inte så tungt. Vad hade hon nu hittat på funderade jag nyfiket leende.Innehållet fick mig att skratta högt - en Fjärilsbuske.... Som överlevt transporten! Ringde och bubblade av glädje och tackade varmt, och busken planterades vederbörligen på ön.Ett halvår senare dog min livsglada levnadskontnär till mor, knall och fall på köksgolvet av en massiv hjärtinfarkt.

 Men jag behöver få kontakt med dig nu, för du skulle inte ha dött mamma, du har missat massor, konserter, Själlandsresor, Ystadturer, karnevaler, revyer, Helsingborgskvällar,hantverksmässor, jazzen i Helsingör, Sofiero, cykelpicknickar och inte minst det ljuvligaste lilla barnbarnsbarn jorden har skådat. Som du skulle ha njutit av hans gosiga och lena armar om din nacke!En annan sak- Fjärilsbusken - du anar inte som den växer och blommar! Och lockar hit alla dessa bedårande fjärilar!! Varje dag sitter minst två Påfågelsögon på varje blomma - det är som ett litet under. Men du, jag tycker löven krullar sig lite och ser knastrigt torra ut i förhållande till de fagra blomstren. Och jag vill för allt i världen inte förlora din buske. Vad tycker du jag ska göra åt det?Älskar dig. Saknar dig oändligt.