En annan sorts människor.

Vi gör företagsevent, vi välkomnar gäster till det bästa vi har, vi delar glatt med oss av vår egen kärlek till en del av det vackraste Sverige. Det har vi gjort i många, många år. 

När gäster kommer till oss har vi laddat upp med enorma portioner välkomnande, hjärtligt personlighet, de bästa råvaror som går att finna, plus den genuint kreativa miljön. Ingen dag är den andre lik, solnedgången varierar i regnbågens alla färger, sjöfåglarnas liv styrs av den majestätiska havsörnens närvaro, svanarna springer på vattnet och havet kluckar, dånar, och skvalpar.
Gästerna som anländer med motorbåt, segelbåt, sjöflyg, helikopter eller fartiga ribbar har förväntansfulla ansikten. De ler med öppna nyfikna ögon, häpnar över livet här ute och möter oss med glada utrop.
De vill njuta av den friska luften och det klara havet, de vill umgås, de vill äta gott och dricka gott, de vill skratta, de vill sitta på fladarna med en pilsner, de vill sjunga tillsammans - bordsvisor och snapsvisor - de vill uppleva den stora mäktiga fridfullheten i naturen. Och de bjuder till, för sin egen och andras skull, det är så man umgås.

Sedan några år har det dykt upp en ny sorts människa, först bara nån enstaka. Fast nu fler och fler. De angör bryggan med iskall svart blick helt utan välvilja, de markerar avig distans och hälsar inte. De har en aura runt sig där det bara förekommer tungt aggressivt allvar. De har inte kommit för att delta, de håller sig för sig själva, de är en sordin som påverkar och gör alla andra osäkra. De vill inte ha nåt av det som beställts - de känner sig kränkta av det vi serverar allt ifrån svenska delikatesser till sprit, och till att bli tilltalade av kvinnor. De disrespectar högmodigt våra bordstraditioner, och igår visade en sitt kulturarv med att under middagen slänga sex- sju sina utsugna portionsprillor på vårt vitoljade trägolv, och sen mosa in dem med skosulan. 

Dom har fel. Det är jag som är den kränkta.