Censurmekanismer styr numera vårt räddhågsna land.

En dag satt några lunchgäster, det var svenskar och amerikaner, och talade en dryg timme av lunchen vid havet, med god mat och en strålande sol, åt vad vi nuförtiden får lov att säga om varandra. Vad som är "tillåtet", vad som inte är "rasistiskt". -"Förr sa man blacks, numera är till och med afroamericans otillåtet i USA.  -We are all Americans, just Americans, if you ask me. -"De kan kalla varandra och sig själva för niggers, blacks, colored", men den här mannen stod alltså över allt detta. Han var en sann och fint samhällstillvänd och lydig antirasist. Som om den onda rasismen ligger i orden. 

När blev vi alla så rädda, så skrämda, så hysteriskt överkänsliga och så panikslagna. Vad i all världen hände? När började detta tabu att smyga sig på oss, och varför.

Läs: "Många universitet kommer snart att vara getton för likatänkande."
Carl Rudbeck:

-"Dagens studenter tycks ha känsliga små själar eftersom de så lätt blir kränkta. 

Dessutom verkar de leva under den konstiga föreställningen att kränkningar alltid är fel. Dessa unga människor anser sig ha rätt att aldrig bli utsatta för sådant som kan störa deras själsfrid. 

Många vill därför att konst och litteratur numera ska förses med så kallade triggervarningar som säger att här används ord eller här förekommer idéer som kan vara stötande och kränkande för alla som inte omfattar vår tids progressiva tankar." 

Samhällsfara - när man slutar ställa besvärliga frågor för att undvika att stöta sig med den eller andra gruppen. Eller när makthavarna hellre säger det som för stunden råkar vara politiskt gångbart än det som de vet är sant. 

Det gäller hela vårt sjuparti. Fisken ruttnar uppifrån som alltid.