Kristallsjukan.

Fyyyy fancken vilken tjottablingare: Jag drabbades  för över en vecka sen av yrsel och körande illamående, hela ön snurrade och jag kallsvetttade och fick svimningsanfall. Det var som att ständigt kliva av från en karusell som gått runt, runt, runt i högsta hastighet. Efter några dar började jag bli riktigt rädd, fick lätt panik när jag tänkte på inre blödningar och min hjärnskakning och flera fall på isgatan i vintras. Jag var totalt utmattad och kunde inte behålla vätska eller näring. När jag började se ett sammanhang med att jag blev märkbart sämre varje gång jag la mig ner, i tron att det skulle hjälpa, slog mig plötsligt nåt gammalt minne i bakhuvudet om lägesyrsel eller kristallsjukan!!! Googlade snabbt, och kände igen mig i allt.  Sjukdomen i sig är inte farlig, men det är vanligt att man tror man drabbats av något livshotande. 

Orsaken till sjukdomen är okänd, men hjärnans centrum för balanskontroll tycks få fel eller motstridiga signaler. Kroppen kan vara helt stilla samtidigt som hjärnan tolkar att den är i rörelse, som vanlig sjösjuka egentligen.

Det bästa: Som tur är går kristallsjukan oftast över av sig själv inom några veckor  (!) - en lång tid när man inte kan fungera som vanligt. 

Utan behandligen har kristallsjukan en tendens att komma tillbaka. För att bli kvitt kristallsjukan och minska risken för återfall krävs behandling. Sjukdomen behandlas ofta med väldigt goda resultat och botar så många 90% av fallen. Behandlingen kallas för Semonts manöver och går ut på att man utför en serie av rörelser med huvudet för att flytta de lösa kristallerna från båggångarna till hinnsäckarna där de sedan löses upp. 

Det där testade Björn och jag igårkväll med överraskande direkt resultat, nu andas jag försiktigt ut. Och blev nästan religiös.