Varning för frissan!

Frisörernas livsfarliga kreativitetstänk avslöjas redan i salongens namnval, och borde stämma till eftertanke - eller ännu hellre - förtanke - innan du träder in genom dörren. Exempel: "Hair och nu" "Saxcess", "Klipp dig Hair", "Hår och häpna","Hårley Davidson" "Håroskopet", "Huvudkontoret", "salong Free Sören", "Hårny", m.m, m.m. Själv har jag i hela mitt liv hamnat på olika filialer till "Hårhuset". 

Tanken slog mig att ingen annan yrkesgrupp kan ta så fullständig kontroll över dig som en frissa, man har liksom ingenting att sätta emot när det är dom som har saxen. Jag kommer in på drop-in ( har helt slutat med en och samma frissa eftersom ju längre man stannar, desto mera tycker de att de känner din "personlighet" och "vet" hur du vill ha det....) och sätter mig i en stol med ett svart plastskynke som strypsnara om halsen. Spegeln är inte nådig, och på nåt sätt blir den mindre nådig med åren. Eller är det ljuset...?  Nästa steg är att jag är ö-v-e-r-t-y-d-l-i-g, jag talar sakta, högt och välartikulerat: -Jag vill bara toppa frisyren, TA INGET PÅ LÄNGDERNA i lugg och nacke, men klipp upp volymen med ca 1 1/2 cm.  Färga gyllencendré, bara det INTE blir för mörkt. 

Frisören nickar glatt instämmande och visar att hon förstått. Sen tar hon tag i luggen och hugger friskt av två centimeter, jag säger bestört Va?!?, och hon ler ljuvt: Jag var bara tvungen att justera lite.  Det är då man skulle resa sig, slita av skynket och bara gå. Istället fortsätter plundringen av ditt eget värde och kontroll, och du har i dryga 2 timmar ingen aning om graden av  oigenkännlighet som du kommer att lämna frissan med. När backspegeln kommer fram flämtar jag: Men det här är inte min frísyr, det är alldeles för kort och alldeles för mörkt! Då svarar kvinnan leende: - "Det här passar dig mycket bättre, och det är absolut inte för mörkt. Så, köp nu bara med dig den här måste-hårinpackning à 350:-, specialschampo 225:- och en glansolja à 175:-, och här är kvittot med mitt namn, så kommer du hit om sex veckor igen!" Tyvärr lönar det sig inte att bråka, du får ju inte ditt hår tillbaka. Så med åskmolnet över huvudet går jag hem och sticker huvudet i duschen, och svär osande eder. Mössa på. Och tillbaka kommer jag aldrig.

Jämför om jag gick in på en lunchkrog, beställde en oxfilé med stekt potatis, och krögaren skulle ge mig en fisk med kokt potatis för att han tycker det är bättre för min personlighet, och sen beskäftigt förklarar för mig att de båda rätterna egentligen är samma sak, dvs mat.