söndag 8 mars 2015

Hendagen.


Firar jag med att minnas min älskade morfar Edwin, som var född en 8e mars i stora Herrestad utanför Ystad. När jag som artonåring kämpat mig till mitt sprillans nya körkort, fick jag en begagnad bil av morfar med guldhjärtat  - en ´Vauxhall Viva årsmodell 1965. Efter ha dansat runt morfar , pussat och kramat honom, rusade jag yr och salig ut i professorsstaden - Lund - där han bodde, och köpte mig ett par bilhandskar och en broderad bilkudde. ( - !! - ). Sen körde jag, som en liten frihetstokig ettring, fram och tillbaka till Fjärde Tvärgatan och  Bönan, Gävle, där kärleken bodde.


Min dag går i nostalgins tecken, det bjuder jag mig på - för att för en sekund slippa världens tillstånd av satar som flinar när de sliter andra människor köttslamsor. 

7 kommentarer:

  1. Njut av dagen på det sätt som passar dej bäst. Nostalgi blir allt viktigare. Dels för att behålla distansen till dagens vansinniga samhälle, dels för ens egen del, att minnas, att längta till något som aldrig kan komma tillbaks. Men som är så ogripbart, ibland bitterljuvt, men ack så härligt att försjunka i.
    Det är inte utan att man undrar vilka minnen dagens uppväxande släkte kommer att minnas när de blir äldre och förhoppningsvis något klokare.

    Med risk för något eller några bakslag... våren verkar vara på väg. Idag, strålande sol och tvåsiffriga plustemperaturer! Min grabb, som inte har fördärvat hörseln än, hörde lärkan för några dagar sen.
    Något positivt i allt elände.

    Skogis.

    SvaraRadera
  2. Var inte en femårig engelsk bil redan sönderrostad?
    Men, visst tusan, alla vintrar var inte svåra i Skåne.
    Ringa salt på vägarna, troligen.
    Visst 1978/9 som Skåne försvann.
    Sett häftiga bilder i liten skrift om det.

    Jungman Jansson

    SvaraRadera
  3. Aah..the driving gloves. Det finns ett par bilder hemma hos mor och far där pappa, då 19 år står och spänner sig vid sin fina Opel. Han har ett par sämskinnshandskar i handen...lite så där nonchalant (fniss) och under varje arm har han en tjej...(ett tvillingpar). En riktig Casanova. Året efter...1969, träffade han min mamma och de är gifta än idag.
    Kvinnodagen är ett skämt men bilhandskarna var blodigt allvar.

    SvaraRadera
  4. Like för bilhandskar och bilkuddar! Om jag inte minns fel hade nån entusiast tom gardiner i den nya klenoden . Det var lycka det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, gardiner? Något sådant hade jag inte i min första bil. Jag fick en gammal men välvårdad Volvo 360 gls av mina föräldrar. Jag var jättelycklig och pricken över i:et blev det när jag fick överta pappas gamla mobiltelefon. Den hade sladd och var lika stor som ett byggblock i betong. Den var urgammal redan då år 93 men jag var tämligen ensam om att ha en telefon i bilen i min årskull. Det var tider det, idag använder jag inte mobil längre.

      Radera
  5. Va roligt att höra, Tina! Dom där mobilerna kommer jag ihåg, du måste ha varit värsta trendsettern, ha-ha-ha! Första bilen - det var bara inte riktigt klokt - man ägde en bil!! Det var så stort.

    SvaraRadera
  6. En liknande mobil hade en kompis till mej. Huvudenheten var monterad i bagageutrymmet och luren mellan framsätena. Vi monterade ur hela medevippen och gav oss ut i skogen och kände oss väldigt märkvärdiga. Vi hade ju telefonen med oss ut på promenaden och ringde till alla och envar och var noga med att tala om var vi var.
    NMT Röd för NMT 450 hette visst abbonemanget. Ericsson telefon. Bra täckning. Nu är det täckningen känsligare med moderna grejer.

    Skogis.

    SvaraRadera