Zudden har humor.
Om man skrattar mycket och har roligt lever man längre. Glädje gör oss klokare, bättre på att deala med livets stötar och ökar på minnet och välbefinnandet, säger forskningen.
Zudden hjälper mig att leva längre, och fram för allt gladare, han är en hund med skämtlynne. Dessutom tror han precis som Helan och Halvan, att om man kastar en tårta i huvudet på nån tio gånger, så blir det tio gånger så roligt.
Varje dag går vi ut på tre långpromenader, på morgonen är han som vanligt jättelycklig och viftar ivrigt med svansen medan jag tar på kappan, halsduken, skorna och vantarna. Det är precis då han busar med mig, går och lägger sig i soffan, och tittar ut genom fönstret. Då säger jag :-"Okeij, du ska inte följa med idag? Nä, du bestämmer själv, jag tar ditt koppel med mig i alla fall......" Sen tar jag tag i dörrhandtaget och säger Hejdå. Det är då han flyger upp, gör kroppen till en kul krumelur, skrynklar hela nosen och vaggar fram som en böljande våg genom hallen, precis som om han säger: ha-ha, jag skoja´bara - gick du på det idag igen?? Och varje dag skrattar jag lika gott.
När vi kommer hem måste han sitta fint och så får han goodboy-godiset. Sen kan vi gå in. Det har dock hänt att jag varit i andra tankar, och glömt godiset. Då sitter han blickstilla kvar, tittar rakt fram som om det regnar, och ser mig inte - förrän jag brister ut i gapskratt och säger förlåt, hur kunde jag glömma.
Men Zudden är smartare än så, han känner sin matte som disträ, så nu sitter han kvar även om han har fått sin belöning. Han kör en luring och hoppas att jag ska komma på att han inte redan fått.
Tack godegud för Zudden.
Känner igen det där. Våra hundar har sedan valpstadiet fått en leversnitt varje gång de "knackar på" och vill in. De släpps bara ut en och en, annars tar de timmar innan de kommer hem igen. Den ene drar iväg med den andre till oanade strövtåg. Har av grannar fått veta att några som imitierat två tvilling-uttrar som står på två ben, nyfiket stuckit upp sitt huvud över stengärdsgårdar o.dyl. och med en god imitation av ett ubåtsperiskop har de kollat in omgivningen.
SvaraRaderaNumera har de dresserat oss till att släppa ut dem "mycket ofta" och kollar man inte vad de gör så står de allt som oftast kvar på trappan och vill in igen efter bara några sekunder. De kräver då den leversnitt som tillkommer den som varit ute i legitima ärenden. Om man sett deras knep renderar detta ingen belöning. Vilket då gör att denna representant för människans bästa vän blir akut nödig efter bara några minuter och ska ut igen. Denna gång med en kontrollerande blick på mej som kollar genom fönstret. Två tassar ner på gräset, kanske en pliktskyldig sväng runt ett träd och en lika pliktskyldig skvätt, avsedd för mina ögon. Sen en snabb rusning tillbaks och en kraschlandning mot dörren. In genom dörren som en hal ål och snabbt ner med ändan i sittställning och blicken vandrande mellan mej och burken med leversnittar. Tja... det är ju bara och ge sej och börja dela ut.
Tre slutsatser av detta.
De har dresserat oss väl.
De är ganska kloka, när de vill.
Det är snart dags att byta gångjärn i dörren.
Skogis.
Haha-ha, våra hundar är garanterat släkt! Vad är det med dom? Varför vill dom va inne när dom är ute och ute när dom är inne.
SvaraRaderaEn berättelse från ön, Björn satt i lillebåten och skulle köpa ägg på grannön, han tyckte sig sikta en säl på fjärden. Det var ingen säl, det var Zäta....
Tror jag inte en sekund på!
RaderaMink eller ett periskop, troligen...
Jungman Jansson
Svag i tron?
SvaraRadera