Statens personrån som vi tyst samtycker till.

Vart tar pengarna vägen?
Min fru är 53 år. Hon har arbetat statligt och kommunalt hela sitt liv, som adjunkt. Under dessa nästan 30 år har hon, enligt pensionsmyndigheten, ett sparande på nästan två och en halv miljon kronor i den allmänna pensionen. Detta kommer att bli drygt tre miljoner kronor innan hon går i pension om lite drygt tolv år. Prognosen för hennes allmänna pension är 15.400:- kronor per månad, före skatt. Hon har då en beräknad slutlön omkring 45.000:- per månad. Hur är detta möjligt? Vad borde den uppgå till?

Förvaltning av våra pensionspengarSom vi alla vet så finns det fem så kallade AP-fonder som förvaltar pensionärernas pengar. Det finns även en sjätte som kallas sjunde AP-fonden som förvaltar de icke fondplacerade premiepensionerna.Nåväl, dessa fonder förvaltas av högt betalda tjänstemän som inte sällan är anställda på politiska meriter. Som exempel kan nämnas att den sjätte AP-fonden hade sammanlagda förvaltningskostnader inklusive löner på 137 miljoner kronor under året 2012. Välbetalda proffs ska bevaka och förvalta våra pengar så att de ger en god avkastning. Hur fungerar det? Inte alls. Men de blir i vart fall rika!
AvkastningJag ska vara försiktig och räkna med min frus sparande i den allmänna pensionen uppgår till tre miljoner den dag hon fyller 65 år. Med en försiktig bedömning av börsutvecklingen, kan man räkna med 11% avkastning på insatt kapital. Bara avkastningen på hennes kapital skulle således vara 330.000:- kronor om året. Det vill säga att avkastningen på hennes sparande skulle ge en pension på lite drygt 27.500:- per månad. Och då har man överhuvudtaget inte rört hennes kapital. En rimlig fråga att ställa är, vart i hela fridens namn tar alla dessa pengar vägen?
SparandetEn annan mindre trevlig notering jag kan göra är att ”sparkapitalet” endast räknas upp med de insättningar i form av så kallade pensionsrätter. Med en årlig uppräkning av min frus sparande i den allmänna pensionen skulle hennes kapital rimligen uppgå till lite drygt fem miljoner om tio år. Vilket skulle kunna ge henne en pension på 45.000:- kronor per månad, före skatt, enbart på avkastningen.
Strukturell diskrimineringDet svenska pensionssystemet är en ständigt pågående, strukturell diskriminering av de svenska pensionärerna. Fackföreningarna hävdar ständigt att arbetsgivaravgifterna är ett löneutrymme som löntagarna har avstått, för bland annat bra pensioner. Givet de summor som de svenska arbetsgivarna betalar in till pensionssystemet (11,5% av bruttolönesumman) skulle alla svenska pensionärer vara rika den dag de går i pension. Inte som idag, när en sjuksköterska efter 40 års sparande i den allmänna pensionen får ut cirka 13.500:- kronor per månad, före 30% skatt, i pension.
Ett politiskt systemPensionssystemet var tänkt att sköta sig själv, helt utan politisk inblandning. Vi ser idag ett system med förskottsavdrag, norm, förskottsränta, automatisk reglering, delningstal med flera dimridåer som läggs ut för att de svenska pensionärerna ska vara nöjda med en pension som ligger under EU-normen för fattigdom. Under Almedalsveckorna 2013 och 2014 har jag dessutom hört politiker från båda blocken tala om behovet av ett ”kompensatoriskt” pensionssystem. Man vill införa regler för att göra en jämnare fördelning mellan män och kvinnor, lågavlönade och högavlönade. Men det skulle aldrig behövas om pensionspengarna förvaltades rätt och gick till pensionärerna.
Göran DandeloPensionsgruppen