Länge sen vi quissade!

Vilken nationalitet hör ditt temperament hemma i?

Jag blev fransk, nu minns jag min mamma tala om sina franska nerver, så det sitter säkert i generna...

 Resultat: - "Jag tros ta livets ups and downs med samma sorts stoisk melankoli som en konstnär eller filosof. Det krävs mycket för att elda upp mig, men när jag blir arg så visar jag det. Mina känslor kan bli vulkaniska och destruktiva, men ursinnet försvinner lika snabbt, och jag återgår till mitt normala liv. Jag tycks tro att det är nåt väldigt bakvänt med att gå omkring och sura, så mina vänner vet att när molnet har passerat så är jag den trognaste av vänner." 

Vulkanisk? När jag gifte mig spontant första gången, var det med en man som var 20 år äldre, och som jag känt en passionerad vecka. Då förlovade vi oss och skickade ut inbjudningarna till bröllopet som stod knappt två månader senare. Min mamma mötte min make första gången på bröllopet, och knäppte mig på näsan i talet:- du har väl näppeligen hunnit lära känna brudens vulkanutbrott ännu , men de kommer...... sa hon och nickade försåtligt till brudgummen. Då vid 25 fick jag verkligen raseriutbrott, antagligen för att jag fostrats att vara lydig, díciplinerad, alltid duktigast och bara öppna munnen om jag blev tilltalad. Så, det fanns verkligen en anledning till avagerande, även om reaktionerna kom många år i efterhand och därför med fördröjningens skoningslöshet. 

Nu skulle jag aldrig orka flyga i luften på samma sätt. Man lär sig att tya sig.