Livet i Sverige.
Från Facebook:
Sitter på tåget hem efter fem nätters jobb på annan ort. Känner mig så ledsen och nästan ihålig. Det ligger gamla och unga människor och dör på sjukhuset. Inatt hade vi ett riktigt brak-hjärtstopp. Efter 45 minuter beslöt man att vi skulle avbryta. Jag hade önskat att vi aldrig hade börjat alls. För innan stormen med HLR, defibrillator och intubering, så satt frun och höll hennes man i handen och väntade på döden. Fridfullt. Men inget beslut var taget så vi hade inget val än att hjärtstoppslarma och köra igång. Han fick till slut somna in ändå.
Värre är det för patienterna som ligger och
har ont, är oroliga och gråter fast de inte kan sätta fingret på vad som är fel. Allt, tänker jag. Vi var två sjuksköterskor på hela avdelningen inatt. Vi skulle ha varit minst tre till för att klara av det. Bara för att klara av det. Här ligger det ensamma människor och dör, och jag skulle behöva vara på minst tre ställen samtidigt för att bota och lindra, för att hjälpa och finnas till. I läkemedelsrummet spelas det glada jullåtar och jag skäms för att jag ser fram emot en jul med pappa och min hund. Men det här är inte mitt fel. Jag sliter ihjäl mig, jag kan inte göra mer. Klockan sex har vi två patienter på golvet samtidigt och jag och min kollega måste bestämma vem vi ska prioritera att försöka få upp i sängen igen. Vem orkar ligga längst på golvet? På julafton finns det i dagsläget en sjuksköterska att tillgå på den här avdelningen. EN.Jag blir så ledsen för det här att jag gråter på vägen hem. Fast jag snart är inne på mitt sjätte år som syrra och vet att det är precis såhär. Vad är det som händer i det här landet?Varför är det bara jag och mina älskade kollegor som kämpar? Var är Ni som har makten att förändra alla dessa människors lidande och död?
.jpg)
har ont, är oroliga och gråter fast de inte kan sätta fingret på vad som är fel. Allt, tänker jag. Vi var två sjuksköterskor på hela avdelningen inatt. Vi skulle ha varit minst tre till för att klara av det. Bara för att klara av det. Här ligger det ensamma människor och dör, och jag skulle behöva vara på minst tre ställen samtidigt för att bota och lindra, för att hjälpa och finnas till. I läkemedelsrummet spelas det glada jullåtar och jag skäms för att jag ser fram emot en jul med pappa och min hund. Men det här är inte mitt fel. Jag sliter ihjäl mig, jag kan inte göra mer. Klockan sex har vi två patienter på golvet samtidigt och jag och min kollega måste bestämma vem vi ska prioritera att försöka få upp i sängen igen. Vem orkar ligga längst på golvet? På julafton finns det i dagsläget en sjuksköterska att tillgå på den här avdelningen. EN.Jag blir så ledsen för det här att jag gråter på vägen hem. Fast jag snart är inne på mitt sjätte år som syrra och vet att det är precis såhär. Vad är det som händer i det här landet?Varför är det bara jag och mina älskade kollegor som kämpar? Var är Ni som har makten att förändra alla dessa människors lidande och död?
Förslagsvis lägger man in de sjuka på ett hem för ensamkommande barn. Där finns ingen personalbrist.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
RaderaDet var en riktig skräckskildring för alla de som var inblandade. Ja man undrar hur länge personalen ska orka med att få känna att de inte räcker till, det värsta är att jag är helt säker på att det bara blir ännu värre.
SvaraRaderaVi hade skyddsnät för vår befolkning finansierat med världens högsta skatter, de förbrukas nu i galopperande hastighet av folk från andra länder som aldrig har bidragit med en krona.
Med vänlig hälsning och stor sorg Lena.
De som har makten att ändra på detta lägger all sin energi på att med allt mer odemokratiska metoder hålla undan det parti som verkar vilja rätta till de värsta orättvisorna. Det parti som vill minska det svarta hål i sveriges ekonomi som den vansinniga invandringspolitiker har skapat. Det är inte utan att man är både skrämd och förundrad inför den (o)vissa framtid som 6+1-klövern stakar ut åt oss.
SvaraRaderaJag har skrivit det förr, men ibland tycker man att låt smärtan bli kort och låt skiten rasa ihop fullständigt. Kanske kan man bygga något nytt av spillrorna. Finns ingen välfärd eller inga pengar kvar är vi som utsugningsobjekt ganska ointressanta.
Men frågan kvarstår, hur ska vi då kunna hjälpa dessa människors lidande och nöd, när vi inte ens nu kan göra det.
Politik sägs vara att prioritera. Det som prioriteras nu är en gigantisk gökunge som bildlikt, men även rent bokstavligt, rätt snart kommer ta livet av oss alla på ett eller annat sätt.
Skogis.
Det låter precis som inom äldreomsorgen där min mor arbetar. Det skärs ner på allt. Min mamma orkar inte mer, säger hon och kommer att gå i förtidspension nu i år. Hon fyller 63 år i sommar och har egentligen inte råd men hon har inget val heller. Jag har sett hennes hälsa dala alltmer och jag hoppas att hon gör som hon planerat.
SvaraRaderaMen är verkligen ALLT som är dåligt med svensk ekonomi invandringens fel? Tror ni på fullaste allvar att det ligger till på det viset? Att pengar som läggs på invandrare egentligen skulle gå oavkortat direkt till sjukvården? Jag har en nära släkting inom vården som påstår att pengaslukaren och resursätaren kallas administration. Vad säger ni om det påståendet? Mvh Karin
SvaraRadera