tisdag 30 december 2014

Jag är så in i helvete trött på Anders Thunholm, mitti-danderyd,


och alla andra som ger bort getter i julklapp och tycker de har rättast i hela världen. Dom äter upp mitt syre. 

Bemötte en insändare i mitti-Danderyd, om att Danderyds kommun borde öppna sina hjärtan, ungefär så som i Husby. Men det skulle jag inte ha gjort. En kommuninvånare, Anders Thunholm, älskar pizza och kebab, och vill minsann att hans söner ska "lära sig mycket mer om omvärlden om de kan få gå i en skola med folk från olika kulturer", så han tar fram sluggern och angriper mig. Mitt svar (kommer säkert inte att tas in i tidningen):

-Anders Thunholm bemöter min åsikt om flyktingmottagande i Danderyd med en vildsint tjottablängare. Och det var inte oväntat, när det gäller denna ömtåliga fråga gäller inte fri åsiktsbildning. Andra åsikter om var bästa hjälp för världens flyktingar görs än Anders Thunholms, är inte önskvärda. Denna utfrysning av andras fria synpunkter är en fara för samhället. 

Min värld är inte "perfekt" och du känner inte mig tillräckligt för att förvrida mina citat och att svartmåla de goda gärningar jag gör, och jag försöker verkligen inte att göra knut på mig själv. Mitt fokus ligger på världens barn och de kvinnor som aldrig har en chans att resa hit.

Jag "klankar inte ner" på Husby och Södertälje, men anser att dessa orter och många, många fler har stor problematik med utanförskap och följderna av det. Är detta verkligen "rättaste" sättet att "hjälpa" på? Sverige är nu det land i EU som tar emot allra flest asylsökande, och om det bara vore så att det enda det medförde var att "våra barn skulle få lära sig mer om sin omvärld", så vore det enkelt. Så ser inte verkligheten ut. Pengar styr verkligheten, och antingen du vill det eller ej, så är det ett problem för kommuner om var pengarna ska tas. Och om redan svaga är de som ska försvagas för att hjälpa andra svaga. Om detta måste även svenskar kunna diskutera.

1 kommentar:

  1. Hej Carina,

    Självklart är det tråkigt att jag bidrar till att "äta upp ditt syre" och göra dig irriterad. Ibland skriver man i affekt och en del av de saker jag skrev skulle säkert kunna ha formulerats på något annat och bättre sätt. Därför så ville jag se om det gick att skriva till dig på något annat sätt och hittade detta.
    Det är alltid knepigt att skriva insändare för att det då kan vara en lång väg till att eventuellt få möjlighet att bemöta och diskutera. Skriver man ett svar på en insändare där du la värderingar i den personens motiv till att skriva så måste du ju också kunna ta ett mothugg på det du själv skriver?

    Det var några saker jag gick igång på, det första att du menar att man som nyinflyttad inte ska få tycka och tänka om sin kommun på samma sätt som de som bott här länge vilket ju i sig känns väldigt märkligt, hur rangordnar man rätten att uttrycka sig? Är det ok om man bott i 5, 10 eller 25 år? Redan här skulle man ju kunna konstatera att vi förmodligen är så långt ifrån varandra att det blir svårt att föra en dialog. Sedan skrev du någonting om att de flesta håller med dig och vill att det ska vara som det alltid har varit. Det kanske stämmer på den äldre generationen men definitivt inte på mina vänner och bekanta som nu har börjat flytta tillbaka. Sammanfattningsvis så kan jag säga att även jag inser att det finns stora brister i vår integrationspolitik och många andra frågor i detta land. Min utgångspunkt är dock att vi självklart ska hjälpa till så mycket vi kan men att vi behöver ha en ordentlig och rimlig struktur för detta, den är uppenbarligen inte bra idag. Inlägget handlade ju dock först och främst om vår kommun och jag kan fortfarande inte, även efter ditt svar, förstå varför vi i Danderyd inte ska kunna hjälpa utsatta människor mer än vad vi gör.

    För mig är det givet att diskussioner i detta ämne skapar känslor och ibland hetsiga diskussioner, vi står ju så långt ifrån varandra så retoriken kan ibland bli rätt så hård. Jag ber om ursäkt för eventuella feltolkningar eller förhastade slutsatser som kan ha gjorts i mitt inlägg.

    Avslutningsvis kan jag säga att jag inte är så förtjust i kebab men tycker om pizza, bl a från en pizzeria i Danderyd som drivs av en gammal skolkamrat (svensk kille om nu det var det viktiga?), men förstår inte alls den betydelsen eller vad det har med saken att göra.

    Nu vet du i alla fall att jag har läst sitt svar.

    Hälsn,

    AT

    SvaraRadera