Den ensamma generationen.

Ensamhet associeras oftast med den äldre generationen, men nya fakta visar att 18- 24åringar är ensammast av alla. Om man bara dömer utifrån facebook så kan det se ut, och låta som, att alla under 30 har the time of their lives. De förväntas vara lyckliga, festa dygnetrunt, och ännu inte ha tyngts av ansvar, men en undersökning visade att 18 - 24åringarna upplever sig själva fyra gånger mer ensamma än de som fyllt sjuttio. 

Sociala medier gör saken värre - inte bättre, dvs att se andras flärdfulla liv på instagram och facebook, kan ge unga människor känslan av FOMO(Fear Of Missing Out) eller till och med MOMO(Mysery Of Missing Out). Känslan av att alla andra har det jätteroligt kan få ungas tystnad att bli hyperstressande. 

De tycks inte ha förmågan att leva i den riktiga världen, har inte fått social träning som barn, saknar förmågan att ge sig utanför dörren och göra nåt, eller möta intressanta situationer och människor. De är för självkoncentrerade, för narcissistiska, för själviska, för beskyddade, för egensinniga och alldeles för bortskämda av sina familjer.  Referenserna får de från politikerna och media, tillsammans med neuroser, paranoia, lögner och korrekthetseländet, precis som det stora beroendet av teknologi och en helt dysfunktionell attityd mot det verkliga livet. (Talar nu självklart inte om sjukliga diagnoser).

Under tiden kan tydligen de -  som upplever verklig tomhet och ensamhet, som mist en livskamrat, hamnat instängda på långvård, eller sitter på äldrehem och väntar på döden -  slänga sig i väggen.