.jpg)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Carina-Fina
- Jag heter Carina och är antingen på så det ryker om det, eller komplett av. Gör ofta flera saker på en gång, mest för att testa simultankapaciteten. Jag är passionerat intresserad av samhället och omvärlden, och startade en blogg för att jag har medfödd skrivklåda. Har gått ner för mellanlandning efter ett härligt yrkesliv som stolt och mallig purser på SAS. Jag bor strax norr om Stockholm, född glad, och har med åren otroligt nog blivit klok. Nyfiken är jag på allt, mest på fortsättningen. Skrattar ofta och gärna.
En liten anspråklös teori kan ju vara att hjärnan och därmed uppfattningsförmågan och medvetandet om omgivningens ondska växer i paritet med att hjärtat, här i betydelsen känslosamheten, krymper. Kanske, eventuellt, eller når sånt.
SvaraRaderaNu ska jag se och antagligen förfäras över serien "Blå ögon". Visas i vår helt oberoende television och med Robert Aschbergs ande svävande över det hela. Dubbla blodtryckstabletter anbefalles.
Skogis.
Modig, Skogis! Jag vågar inte, är rädd för min egen reaktion, ilskan och vanmakten.
SvaraRaderaMan lär sig genom livet att ett öppet, stort hjärta, lätt utnyttjas och får en massa skit kastat på sig. Då stänger man till och hjärtat krymper. Alltså, yttre påverkan, föräldrar, vänner, media, verkligheten och sist men inte minst SKOLAN. I skolan råder laglöshet och hjärntvätt och där trycker man ner barn som vill göra på sitt eget sätt, som ifrågasätter det läraren säger. Jag har blivit smärtsamt medveten och framförallt påmind om detta igen nu när tösen haft det så jobbigt.
SvaraRaderaMinns speciellt en biologilektion som jag hade någon gång på högstadiet. Vi diskuterade människans evolution och personligen har jag alltid haft svårt att acceptera att vi härstammar från aporna (inte pga religion). Jag ifrågasatte varför de lär ut något som faktiskt inte finns några bevis för (det är ju trots allt bara teorier), ville väl få igång en intressant diskussion då jag tycker ämnet är högintressant. Läraren blev totalt galen och lila i ansiktet och jag fick sitta resten av lektionen i korridoren. Det var någonstans här som sista spiken i kistan sattes och jag tröttnade på skolan. Visst finns det bra lärare men de är ganska få, tyvärr.
Har liknande upplevelser. Vi kom alla en måndagmorgon, läraren sa att vi kunde gå ut på skolgården igen en liten stund, för han skulle förbereda för ett skriftligt prov. Vi bara:- Va, men ingen av oss är ju förberedda, ingen av oss har fått chans att plugga på?!? Men han var enväldig, så vi gick ut och eldade på vår frustration. Vi bestämde oss -en för alla, alla för en - att gå in, skriva våra namn på provet, sen lämna det blankt, och lämna klassrummet. Sagt och gjort! Jag kom ut först, stod sen där och väntade, och väntade, och väntade. Ingen kom. De andra hade läst på provet, insett att det var enkelt, och att de kunde, och skrivit provet.
RaderaTack för kaffet.
Till Tina:
SvaraRaderaMina barn hade alltid blivit dåligt behandlade av lärare. Så läste till lärare på gamla dagar. Fick praktisera och auskultera och satt i lärarrummet på rasterna och lunchen.
Hade tänkt att jobba som lärare. Men gjorde det aldrig när tänkte att kommer direkt att komma i kollisionskurs med dessa världsfrånvända tomtar!
Men värsta är egentligen studie- eller yrkesvägledare. De har aldrig jobbat någonstans. De har förstört många människors liv.
Som politiker, människor som aldrig arbetat, gjort ett ärligt handtag. Mediokra människor som har ett behov av att styra, värsta som finns.
SvaraRadera