Ett par tunga dagar,

men också fyllda med så mycket starka känslostormar - inte alls bara sorg, också återknytande av släktband.Jag är stolt över hur jag lyckades ordna Mammas sista fina kalas precis så som hade velat ha det.

Jag har stulit till mig lite andrum, sneglat på OSmedaljregnet, och fått kraft från alla era varma och kärleksfulla kommentarer. Jag är fortfarande disträ och bedövad, men nyfikenheten på världen håller på att pyra därinne nånstans, så jag hoppas att ni är kvar och fortfarande har tålamod med mig!