Nordegren och Epstein på P1, om PK.

Från början lystrade jag till, för att två personer på radion i bakgrunden, båda talade rätt märklig skånska. Nordegren, mannen,  med den där där knarrande, likgiltigt entoniga och halvbuttra intonationen.  Och så denna Epsteinska, som kämpar sig lila för att ge den larviga hybriden kultur- och akademikerskånskan med inlärda "r"ett ansikte. 

De blev med tiden mina darlings, fast att en av dem är mer hatobjekt än darling. Hon Epstein är som en snarstucken 7-barnsmamma med heltids-PMS, hon sticker som en bålgeting på den coole Nordegren, som oftast hörs backa bak i kulisserna efter en näpsning, för att sen tassande och sammanbitet närma sig micken igen. Det är en fängslande dans.

Innerst inne väntar jag på att Nordegren ska ge igen, att när Epstein höjer röstregistret för att hon av nån anledning känner sig påhoppad, så skulle Nordegren mullra rakt in i micken att nu håller du TRUUUTEN. 

Med tiden har det blivit ett sant nöje att höra deras dagsaktuella reflektioner. Idag var Epstein sur när nån kallar henne för PK, så de ville i programmet gå till botten med ordets betydelse, historiskt och i nutid. En moderat, en äkta PK, en doktorand i nordiska språk, och en SD tillfrågades, och Epsteins utgångspunkt var den att när nån drämmer till med PK, så dödar man debatten. Sen finns det inget mer att tillägga, liksom, och varför gör man så. 

Ungefär som när nån dunkar en i huvudet med "rasist". Och då finns bara ett svar.

Fast så långt kom aldrig alla de smarta tillfrågade i debatten.

sr