När Debatt var roligt för första gången.

SVT debatt igår hade jag för mitt liv inte tänkt må illa av, men hamnade där och stannade kvar. 

Inte för att jag förväntade mig en givande debatt, utan för att jag kom rakt in i Cecilia Wikströms, FP, uppjagade ansikte, hennes flaxande händer , psykotiskt flackande blick, och hennes falsettröst som obehärskat vädjade till oss i rutan om medhåll. Som studieobjekt över en politiker som håller helt på att tappa det, intresserade hon mig.

Sen kom Julia Kronlid, SD, en ung stark och glasklar förtroendevald, ett helt nytt ansikte för mig, och yes, som hon kunde föra talan för oss normala svenskar! Henne vill jag gärna se mycket mer av.

Pinsammast var Erland Eskilsson, C, och Fridolin, MP, som såg så eniga och kära ut i varandra, att man börjar misstänka ett nytt politiskt äktenskap.

Men vad som fick mig till att smila störst i soffan, var den manlige journalist som med förtvivlan i blick och motstånd i hela kroppsspråket, värjde sig mot den flummiga kvinnliga besserwissern på bänken längst fram med orden:-Jag har varit med i SVT Debatt förut, och jag vet att ni alltid har med "en type-castad nyliberal" i era debatter, och de går inte att föra en debatt med.

Då blev moderatorn svarslös.