En furioso Ronaldo,

en fult grisig diva, och umpa-umpa-psykningsblåsorkester-orkestern fick avgöra. 

Det var trist när svenskarna spelade så bra som jag nånsin kunnat önska mig, härligt att se så mycket ettrig vilja och intensiv glöd. Cred till backlinjen!

Hemmamatchen återstår, hoppas Zlatan vaknat då. 

Bäst av allt - jag slapp se när en massa gamla kommunister satt och var korrekta på debattprogrammet Trist-Skavlan.