När mammas och mitt hjärta stannade samtidigt.

Igårkväll blev det bio, (se inte filmen om Liberace om ni inte tycker att stereotypt relationstjafs är det mest underhållande som finns), ikväll blev det liten spännande krog för mamma och mig. På hemvägen tänkte jag bjussa på en glammig citytour. Och när vi kom körande Hamngatan fram, med Kungsträdgården på höger sida, NK på vänster och Norrmalmstorg snett framåt, så stannade jag för rött ljus. Vi satt lugnt och småpratade, medan jag höll ögat på rödljuset, när det plötsligt dunkade hårt på mammas passagerarruta.

Jag fick minst sagt hjärtsnörp, vilket var ett intet mot mamma  -  som med fasa i de uppspärrade ögonen och en skräckfull flämtning flög rakt upp i biltaket. Mamma såg ut som om hon stirrat döden i vitögat, vilket hon också hade. Ty böjd rakt mot hennes ruta stod en tigande blådåre i Halloween-mask alldeles blickstilla och bara stirrade tomt på oss.

Att inte spiken gick igenom botten när jag rivstartade är ett under. Det var först när vi var vid Dramaten, som mamma argt konstaterade att detta minsann inte var ett skämt som hon uppskattade. Det får man förstå, hon bor ju trots allt i Landskrona. Sen bröt vi ut i helt okontrollerat nervfnitter hela vägen hem. 

Bevare mig väl.