Dagen efter stormen.

Idag begav jag mig till en av få mataffärer i närheten, där vi betalande kunder fortfarande kan få lov att köpa kött och fisk över disk. På min shoppinglapp stod 2 kg bog/märgpipa, schalottenlök, morötter, lagerblad, kryddpeppar, buljong och skivade rödbetor - det skulle vankas skånsk kalops till familjemiddan ikväll.

 Fast sharkuterimadamen stirrade trött på mig och sa:

-Här i Stockholm lagar vi kalops på högrev.

Jaha, fast nu är min skånska mamma här,och hon har skickat mig att köpa bog. Madamen försvann bakom, kom tillbaka och sa att i denna stora välsorterade butik fanns inte något som detta bonnläppskött, utan jag fick vackert ta och uppgradera min matlagning med uppländskt högrev. 

När jag kom hem lastade jag in i allt kylen, och som en projektil kom en flaska Carlsbergs nonalcoholic öl, med den vassa undersidan på kapsylen, flygande rakt ner på min vänstra lilltås yttersta lilla rosa nagel. Den krigsdansen gick inte av för hackor. Ylandet hördes nog till nordvästra Skåne, och mellan varven av spastiska kroppsattacker och frustande svimningsanfall, bytte jag färg i ansiktet från kritvit till blossande scharlakansröd, medan jag osigt svärande barnförbjudna eder flög  runt köksbordet på ett ben. 

Och detta är anledningen till att jag ikväll linkat runt på hundpromenad, med en sko på höger foten, men ingen sko på vänsterfoten. Lillltån är svartlila och fem gånger så stor som den brukar vara och vägrar absolut att låta sig tvingas in i en sko.

 Kalopsen blev jättegod.  

Och imorgon är en annan dag.