Kadhammars missunsamhet sätter betyg på honom själv.

Kadhammar tror att flygvärdinnor faller på knä för mammon. 

Kadhammar flyger till USA och sitter bredvid en manlig passagerare, med låg profil, som åtnjuter specialservice. Mannen bredvid får soliga leenden, små välkomnande ord, champagne, sin kavaj undanhängd och framtagen av kabinpersonalen, allt medan Kadhammar sitter där och känner sig åsidosatt och skickar upp små åskmoln av sura uppstötningar. I Kadhammars värld av orättvisa på grund av födsel och klass, finns det bara en anledning till att medpassageraren får det som inte Kadhammar får, nämligen pengar, väldigt, väldigt mycket pengar. Kadhammar kommer på att mannen är en selfmade svensk miljardär i 70års åldern, och får vatten på sin kvarn. Fy f-n vad det underdånigt ska krypas för kapitalet - tvi vale!

Jag känner igen mig i flygvärdinnan, man fraktar hundratals människor dag ut och dag in, år efter år efter år,  man är rätt osynlig i en anonym massa. De flesta passagerare är som Kadhammar, läser tidningen, ändrar inte en min, och lyfter inte ens blicken över "den söndervärmda laxen". Det kan gå många flighter upp och ner utan att man får personlig kontakt och respons med någon. Inemellan händer det dock att nån skojar, skämtar, ger en liten bit av sig själv, en äldre dam, en ung kille, en affärskvinna, ett ensamåkande barn, en gentleman, nån som återkommer. Vissa passagerare utmärker sig positivt vid tillfällen då personalen behöver hjälp vid reseating, förseningar, eller dilemman som måste lösas i aluminiumröret. De förtjänar nåt extra.

Tyvärr finns inte dessa dimensioner i de trångsyntas värld.