Ibland får man ha förståelse.

Minns en gång på en kvällsflygning från Stockholm, vi i besättningen hade lagt märke till ett ungt trånande par. De hade bara ögon för varandra och åt formligen blossande upp varandra. 

Vi skojade om dem i galleyt och talade om hur ljuvlig passionen är, när vi själv varit lika betuttade, och att det är ett vidunderligt men tyvärr förhållandevis rätt kortvarigt tillstånd. När vi så gick där med våra serveringsvagnar i gången, såg vi hur de unga tu plötsligt gjorde nåt slags överenskommelse. Varpå tjejen snabbt reste sig, och med rodnande kinder, klappande hjärta, och en snabb blinkning till pojkvännen "helt omärkligt" ilade till toaletten. Lampan på höger toadörr lyste när dörren låstes.

Bara några få minuter efter kunde vi notera att pojkvännen med stora kliv och oroliga blickar runt sig begav sig mot samma toalett. En lite knackning, och så var även han inlåst. Vi skrattade och nickade menande mot varandra, och jag vet inte vem - men nån av oss fick plötsligt illbattingen i sig - och sa ivrigt: "vi ringer till kapten och frågar om han kan på sätta på fasten-seatbelt-skylten i förtid", bara för att se dem komma rusande ut!  Vi var ändå på väg för snar landning,  men kapten ville givetvis veta skälet, och vi fick krypa fram med det. 

Han svarade, aldrig i livet. Ni är bara avundsjuka.