.jpg)
Vilket är helt uppenbart.independent
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Carina-Fina
- Jag heter Carina och är antingen på så det ryker om det, eller komplett av. Gör ofta flera saker på en gång, mest för att testa simultankapaciteten. Jag är passionerat intresserad av samhället och omvärlden, och startade en blogg för att jag har medfödd skrivklåda. Har gått ner för mellanlandning efter ett härligt yrkesliv som stolt och mallig purser på SAS. Jag bor strax norr om Stockholm, född glad, och har med åren otroligt nog blivit klok. Nyfiken är jag på allt, mest på fortsättningen. Skrattar ofta och gärna.
Nu har jag bara läst artikeln på Independent och inte till den länkade studien där, men jag utgår från den i alla fall. Personligen är jag lite avundsjuk på de personer som har en genuin tro på något som är större än dem själva och på någon form av kontinuitet efter döden. Jag tror att dessa personer har lättare för att känna en grundtrygghet i tillvaron jämfört med många icke-religösa.
SvaraRaderaVisst, med intelligens, kan mycket av vardagens besvär lättare lösas än med tro. Men till vilken tröst är min intelligens, om jag skulle få besked om att jag lider obotlig cancer exempelvis?
Jo jag tror mig förstå att du syftar på den troende blinda massan Carina med blogginlägget. Och där är vi överens.
För att gå lite OT. Det finns flera studier på människor som haft sk. nära döden upplevelser och "out of body"-moment. Det finns flera olika förklaringmodeller på detta och jag vet inte vilken av dessa som är mest trovärdig. Men det som fascinerar mig är frågan, om det är möjligt för mitt medvetande att lämna min kropp och betrakta omgivningen utifrån, är det ett bevis för att mitt medvetande dvs mitt jag, inte är kopplat till min fysiska kropp utan något "annat"? Om svaret är ja, öppnar det upp det upp för en massa intressanta följdfrågor.
Men för att citera den kände filosofen Arne Anka, "livet är bara en period man behöver överleva"
/Plutten
Kan mycket väl förstå din avund, Plutten, hur enkelt skulle inte livet vara att leva om man själv aldrig behövde ta ställning och fatta några jobbiga beslut. Om man i varje desperat situation i livet bara kunde falla ner på knä och förvänta sig tröst och vägledning. Om allt som drabbar en på livets stig går att bemöta genom att läsa i en gammal bok, och bara göra som alla andra., som Guden och dess uttolkare kräver.
SvaraRaderaFör mig är det en komplett mardröm, lika mycket som jag fasar över att bli bli så berusad att jag tappar kontrollen över mig själv, lika mycket fasar jag över att bli offer för någon annans makt. Alla sekter är lika skrämmande,
Jag har dock en tro, en stark tro på människan och det goda i människan. Om vi bara förlitar oss på oss själva och kraften i varandra, kommer vi att kunna ge varandra hjälp, stöd och tröst i alla svarta och slutgiltiga faser av våra korta liv. Men att ge upp vår inre styrka till förmån för mäktiga och härskande tolkare, det ger mig the creeps. och bäddar för jordens undergång.
Jag tror mig inte om att vara klokare än nån annan, men vägrar att förslavas.
Men jag förstår vad du menar.