onsdag 21 augusti 2013

Somliga vaknar alltid för sent.




7 kommentarer:

  1. Mitt stora problem Carina,med din blogg är att jag sällan/aldrig,kan finna angreppspunkter i dina inlägg...Måste i 99.9 % nicka jakande och instämma !!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som svansen på din förut nämnda katt så kan jag bara, sådär lite efteråt, instämma i din slutsats. Ofta känns det bara som om man okritiskt håller med. Men det är ju så det är. Carina slår oftast huvudet på spiken och hittar det viktiga och sanna i det styrda mediabrus som omger oss.

      Skogis.

      Radera
    2. Då får vi två föra en konversation...
      Hur ser det ut med Blåbären i år uppe på Åsen ? Har sedan länge planerat att åka upp i dina trakter,för att se om något har förändrat sig sedan sist.Nu har jag bestämt mig för kommande söndag så förbered dig....på ett rejält regn över området !

      Radera
    3. Inga blåbär, knappt någon svamp. Men rätt trevligt i skogen ändå. Välkommen i gränslandet. Fast nu har jag vatten så det räcker och snart har vi tvättat ifatt. Klä dej för regn och glöm föralldel inte paraplyet, då regnar det oftast inte.

      Skogis.

      Radera
  2. Tack, tack, ibland känns det mer som att slå pannan blodig.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag känner absolut igen det där. Fast jag inte slår mej fullt så blodig som du. Mer som att kämpa mot väderkvarnar, ingen bryr sej. Men nog har jag känt av en liten vindkantring stor nog för att jag, en verkligt inbiten pessimist, kanske kan ana en liten ljusning vid horisonten, ett litet svagt och fladdrande stearinljus i slutet av tunneln. Kan också vara önsketänkande.

      Skogis.

      Radera
  3. Vill också så gärna tro, men det har gått så långt.

    SvaraRadera