Vilken solskensfinal på min vecka!

Precis vad jag behövde.

Härligt bröllopspyssel kulminerade för en vecka sen i ett sagobröllop. Allt var så in i minsta detalj kärleksfullt och så rörande omtänksamt när en av mina söner gifte sig med sin drömbrud. Välkomstbrev på hotellet, filtar på stolsryggen med broderade förnamn på, alla underbara tal som kom rakt från hjärtat. Vi skrattade, vi grät och vi hade så roligt, dansgolvet var fullt från middagen till klockan tre. Min mamma var med till sista dansen trots brutna revben efter en cykelvurpa, uppbjuden konstant av alla unga, både tjejer och killar.  Alla gäster hade fått en liten personlig presentation, såhär stod det om mig:"Brudgummens mor. Flygvärdinnan som blev skärgårdsfru, har servicetänk i sitt DNA. Det gäller inte minst när det kommer till hennes söner som hon skulle gå över lik för att göra lyckliga. Hennes tre gossar har dock blivit stora, och i deras frånvaro lever vovvarna Zudden och Zäta som prinsar." Jodå. 

Och alla de där grabbarna som alltid hängde hos oss, slet ut gräsmattan och åt upp bullarna, det var en jättekick att se dem som jag inte sett sen de var finniga tonåringar! Stå där i slipsen och elegantaste sviden och vuxet titta igenkännande och med bländande leenden. De tyckte att jag var en rätt cool mamma då, en som alltid var glad, hade baggy jeans och hojtade på PIMP/ 50 cent  när jag stod och diskade. Åren går.

Sen har veckan gått i flyttens tecken. En annan son behövde mig och några säkra polare, och i flyttbilen satt vi och skojade:  Vad var det du sa  -  fyra trappor utan hiss?!? Råa grabbgarv.  Ända tills vi stod där framför en hiss som lagt av, och killen på larmnumret skulle se "vad han kunde göra". Inga sura miner. Kedja bildades raskt med mig på slutstationen från trappen och in i lägenheten. Nu har jag bara köksgardinerna kvar på det projektet. 

Tills tredje sonen ska flytta först till magasin om några veckor, och sen in i ny lägenhet om en månad.