Nya avslöjanden i UK:
- 500 000 invandrare har helt kravlöst FÅTT boende och försörjning det senaste decenniet, och väntelistan på nya familjer är rekordhög - 1.8 miljoner familjer!
Exclusive living: Saeed Khalif (left) and the Hampstead home (right) he and his family were given in 2011
Jag håller helt med dej. Det är svårt att finna ord för det som pågår, där som här och lite överallt. De ord som finns räcker inte till längre. Vanmakten, desperationen, ilskan över vad som sker rakt under våra ögon, det kan inte beskrivas med enbart de vanliga orden längre. Ordens betydelse bleknar, de slits ut, man bara upprepar sej. Även bilder bleknar i betydelse. Att första gången se bilden av en mördad, misshandlad människa, kanske en människa som sprängts i bitar, det gjorde en illamående och man reagerade starkt på den synen. Numera är det vardag, hur många reagerar speciellt på den tusende bilden av terroristers och mördares offer. De flesta blir avtrubbade och glider över till den åsikten att det är det normala numera. Lite jobbigt, men det angår inte mej, vi kan ändå inget göra, det drabbar nog inte mej. Detta gäller givetvis hela skalan av det vansinne som pågår. Inte bara mord och våldtäkter, utan alla de problem som denna okontrollerade invällning medför.
SvaraRaderaAtt sen se och höra de som envist försvarar det är ännu jävligare. Att se de, för det uppenbara, blinda och döva, blint tåga fram mot avgrunden. Att se de allt mer desperata åtgärderna från de som målat in sej i ett PK-hörn. Att se hur ett i grunden hyfsat samhälle allt mer öppet krackelerar... det är knäckande, det är förolämpande, det är frustrerande. Som du säger, man finner inte ord längre. Ändå måste man hänga i. Allt annat, så har de djävlarna vunnit. Det är ännu värre.
Skogis.