Spot on, Marcus Birro. Du har både rätt. Och helt vansinnigt fel.

Marcus Birro står i sin krönika för en ett slående klarsynt och unikt vaken politisk analys:

-"Socialdemokraterna är och har inte på tio år varit ett parti för vanligt folk. Vänsterpartiet står villrådigt och spanar efter nya spännande ismer att haka fast i, nya genusprojekt, nya teoretiserade och framvärkta världsbilder och Miljöparitet har blivit den övre medelklassens snuttefilt, varje välutbildad Södermalmsbos självklara och automatiserade val.
Det är inte arbetarna som övergivit vänstern, det är vänstern som övergivit arbetarna. Genom att tala om sådant som feministeliten och medelklassen anser vara viktigt, genom att bli medelklass och elit själva, har de helt tappat alla öron mot marken, varje försök att begripa hur livet kan se ut för en vanlig knegare i en vanlig stad i Sverige 2013.

Vilket är det då det nya partiet för arbetarna? Sverigedemokraterna. Det är sorgligt men sant.
62 procent av SD-väljarna klassificerar sig själva som arbetare. Det är en klart högre andel än hos Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
Alltså. Svensk arbetarrörelse har gått ifrån att vara solidarisk, jämställd och tolerant till att förena sig med främlingsfientliga krafter som vill stänga gränser och dela upp världen i vi och dem." 

Men Birro - varför "sorgligt men sant", vad menar du här? Det sorgliga hade varit om det inte fanns nåt val för dessa arbetare, om det inte fanns ett enda parti som stod för nånting annorlunda än de andra sju - det hade varit en katastrofalt totalitär tragedi. 

Och det där att arbetarna har gått från solidariska till fientliga vi - och - dom-are, det tror du väl inte ens själv på??  

Din disrespect för arbetares val är grovt fördömande. Det är förbanne mig inte svenska arbetare som förändrats, det är omvärlden och dess syn på vad som för tillfället är politiskt korrekt, styrt av dina inte så goda polare, Birro.