Tack Paulina Neuding - jag är så tacksam mot dig!

Paulina Neuding ställer idag, för svensk medieklimat, den mest utmanande och förbjudna frågan: - "Hur tacksam ska en flykting vara?" Nästan lika tabu som "hur mycket invandring tål Sverige?"

"Tacksam", detta stora, varma, behagliga ord som plötsligt inte finns längre. Och om det mot förmodan dyker upp nånstans, har vänstern och svenska mediavärlden vantolkat och groteskt förfulat ordets valör som "fjäskig" och "undergiven". De menar att det inte finns nåt att vara tacksam för, allt är ju redan allas. 

Språkets förvanskning måste vi stå emot, "tacksam" är av godo, synonymt med nöjd, glad, belåten, erkännsam och uppskattande.
Paulina Neuding berättar om en vän som "är tacksam mot det svenska samhället i stort. För att han fick komma hit, för de år som hans familj försörjdes av skattebetalare, för att han fick gratis utbildning. En tacksamhet som hållning; en vilja att ge något tillbaka. Att invandra är mer än att landa på en ny geografisk plats; det är att välkomnas som, och bli del av, en ny samhällsgemenskap. Att dela detta lands kollektiva minne, att påverkar vår gemensamma framtid och ta ansvar för den."

Med en sån inställning skulle vårt land ligga i absoluta framkanten som  Det Ultimata Framtidslandet.