torsdag 16 maj 2013

Kan nån ta aftonblasket seriöst?



Deras "skribenter" allt från Gina Derawi till Martin Aagård, Anders Lindberg, Cantwell, Guillou, Kadhammar, Sanna Lundell, Karin Magnusson och däremellan Johanna Frändén, måste ju kännas ohyggligt förnedrande för de få seriösa journalister som underligt nog är kvar på blasket, som Lena Mellin och Johan Hakelius.

Johanna Frändén skriver med inlevelse om en mardröm hon haft en natt, Och denna mara red henne efter att en man frågat en kvinna i burka vad hon gjorde här på denna sida av jordklotet. 

Frändéns mödosamma ihopplitning känns  lite som när man fick ett antal titlar i mellanstadiet att skriva uppsats om, och klassens alster blev av minst sagt varierande kvalitet. Johanna Frändéns puerila text om hur hon skulle uppleva att leva i ett land där männen bestämt sig för att kvinnor var tvungna att alltid vara topless är på usel mellanstadienivå.

Frändéns tappra slutkläm:

– "Jag vill bara inte gå runt halvnaken på stan och ­riskera att springa på ­manliga släktingar. Vi gör inte så i Sverige."

Kan nån ta Frändén på allvar?

Upplagd av kl.

7 kommentarer:

  1. Argus2013-05-16 12:13

    Snälla Carina, för din egen psykiska hälsas skull, sluta med Aftonblasket. Enda gången då jag läser Aftonblasket är när jag får den på flyget och det enda bra i den är korsorden. Ett par, tre minuter för att skumma igenom alla vinklingar, halvsanningar och lögner och några gånger längre tid på korsorden beroende på korsordskonstruktör.

    SvaraRadera
  2. Anonym2013-05-16 12:30

    Inte ens korsorden är bra!

    SvaraRadera
  3. Carina-Fina2013-05-16 12:56

    Läser den, men med uppspärrade ögon, skakande huvud och tappad haka, vilket får mig att vakna, och tacka min skapare för att åtminstone jag själv har förståndet i behåll.

    SvaraRadera
  4. Anonym2013-05-16 17:08

    Carina-Fina! Alla som du nämnde, kunde gott gå på skrivskola hos dig!
    På 70-talet solade jag ofta med en manlig släkting på Norra Mälarstrand i Kungsholmen. Alla, både tjejer och killar hade bara stringtrosor på sig. Folk på gatan, även andra manliga släktingar, gick förbi. Det var tider, det! Min blivande ex-make sade då att det var som julafton för en bondepojke!

    SvaraRadera
  5. Carina-Fina2013-05-16 20:29

    Tackar hjärtligt för berömmet, anonym, jo det var tider det, peace, love and understanding, skulle behövas massor av sånt nu! När jag nu tänker efter - var var alla muslimer då??

    SvaraRadera
  6. Olli Rein2013-05-16 23:26

    Dom var då där de ska vara, 6 alnar under jorden eller på kamelryggen ute i öknen. Där gör de minst skada.

    SvaraRadera
  7. Anonym2013-05-17 23:37

    Tänk vad häftig det skulle vara att sola igen på samma strand i Kungsholmen! Så som förr i världen. I samma utstyrsel. Kommer inte ihåg vad stranden hette,men mina behag är i samma form, lite större, kanske, men de har följt modet?
    Som klassåterförening efter 40 år?

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)