Brasilianare - vilken välsignelse!

Idag har vi haft en grupp brasilianare på ön mitt i solen, de gungade soft av från den vackra princessbåten med mobilkamerorna nyfiket i högsta hugg. Och de förde med sig så mycket stora leenden, spontan livsglädje, så mycket skratt, värme, öppen välvilja och lättsamhet. Filiippi grabbade gitarren, alla sjöng, dansade och njöt.

De smakade nyfiket på Björns rökta ål, västerbottensill och Skagen, hans nystekta regnbåge med min romsås, färsk smörslängd och dillrullad potatis, plommontomat- och avocadosallad, sen min keylimepaj med hallon och blåbär. Det var rätt otippat att de skulle falla så för våra svenska delikatesser, men allting var bara bueno! 

Och jag fick uppleva hur en av de manliga gästerna på 1 dm avstånd, med hjälp av övertydlig artikulation, väldigt högt röstläge, stora talande ögon, extremlångsamt uttal, ivrigt gestikulerande och  expressivt kroppsspråk försökte be mig om något på portugisiska. Jag undrar fortfarande vad han ville.

Det var verkligen ett själsligt jättelyft att få möta vanliga, okomplicerade, sympatiska, normala, okränkta, ognälliga, okrävande, ohatiska, ofanatiska, ofundamentalistiska, ovåldsamma, och oförtryckande medmänniskor som åkte iväg med tusentals slängkyssar! Kanske är det dit vi måste flytta.