Carl Bildt är en stor skådis.

Carl Bildt har nu visats upp i två dokumentärer, efter första avsnittet var jag ljummen, men efter gårdagens program var jag iskall och smått äcklad.

Jag såg Carl Bildt bli strippad in på bara kroppen, vad är han, vad kan han förutom att beslå alla med sin egen grandiosa överlägsenhet och skyhögt stående tankar om sig själv? Inslagen om ubåtarna och hans terrierhållning om att han hade rätt fast han hade fel var slående. 
I min älskade bok "Makten och Lögnen" av Åke Ortmark har jag just avslutat kapitlet om att allt ledarskap egentligen bara är en fråga om skådespeleri, och vem som är vassast på att förföra och bortkollra. 

Ortmark gör sig i ett intressant tankeexperiment Jan Malmsjö till den store ledaren. Och frågar efter sina teorier retoriskt:Vem tror att Jan Malmsjö skulle göra sämre ifrån sig?Det handlar om rollspel, och Ortmark som nära studerat fenomenet skriver att det ligger mycket i instuderade tonfall, gester, frasering, mimik och inte minst ett ansikte av milt polerad granit. 

Bengt Westerberg och Olof Johansson däremot är B-skådisar, statister, och så erbarmligt fjolliga så de förtjänar inte ens att tas på allvar.