Anders Lindberg hulkar.

Efter 20 - 30 år med politiskt förfall är vi alla offer i ett brutalt våldsamt och laglöst ofärdsland. 

Sitter just nu och tittar på fullkomligt hårresande våldsamma skräckscener i vardagsmångkulturens huliganism i UG.  I dagens nya Sverige njuter unga människor av att i tiotal hoppa på en ensam människas huvud, de får kickar av att kontrollera lala-la-velournissar i AIK som "hellre blir lurade tio gånger än misstror någon" - grattis till att delta i degenereringen utan slut.

Rubrikerna som möter oss dagligen om kriminaliteten och den brottsliga hatterrorn drabbar oss alla, vi är samtliga skräckslagna och presumtiva offer, det är inte längre frågan om om vi kan drabbas, utan när.
Men när den hotade demokratin, som de devota journalisterna smilande och bockande har applåderat fram, drabbar dem själva, då är det fasiken ta mig synd om dem - i stora hulkande, kvidande artiklar ska vi alla känna oss bestörta på deras bekostnad.

Det är synd om oss alla, varenda svensk, som inatt kan utsättas för taxidöd, rån, utpressning och mord i hemmet, gruppvåldtäkter, beskyddarverksamhet, tortyr, knivattacker, inbrott, hot, beskjutning, trakasserier, m.m, m.m, m.m. Men det är inte mest synd om den självömkande Anders Lindberg som är försedd med vakter utanför sitt hus.

Det är många, många i dagens Sverige, som avundas honom dessa vakter.

aftonblasket merit wager aftonblaskan