Mina stunder på hundrastgården.

Flera timmar om dan spenderar jag på hundlekplatser, från början mest för att Zäta ska få spralla av sig åtminstone ett uns av all den energi och det bus som kryper inuti och utanpå honom.Men med tiden har det kommit att bli ett sånt där behov hos mig själv, ni vet. Så nu vill jag inte missa hundarnas och min dagliga utomhusstund för allt i världen.
Och så är det ju alla möten!

Mötena med hundarna och hundägarna.  Den här hundrasen till exempel är en dog africanis, född i en trädgård i Afrika och hitflugen för ett liv i snö och kyla. Ägaren hade bott i Etiopien och berättade för mig om de spännande nedgrävda kristna kyrkorna där, som inte syns förrän man är ända inpå kanten. Jag har googlat och försökt lära mig mer, men inte lyckats lista ut varför de är nergrävda, eller hur/om man kommer in i dem.

 Vissa hundägare skyr varandra som pesten, en äldre man med schäfer och en tokig tant med två kungspudlar till exempel. Hamnar mitt i den skottgluggen, som jag har gjort ett par gånger, så kan vad som helst hända. Pudelmatten anklagar hussen för att vara lika livsfarlig som schäfern och skriker Poliiiiis, bara hon ser dem. Och schäferhussen i sin tur försöker få mig som supporter genom att dundra att kärringjävelen är sjuk i huvudet. De attackerar varandras bilar och schäfern kastar sig vilt upp mot tantens vindruta. 

Men för det mesta är det bara riktigt roligt, fast den matte som försöker få mina hundar att inte sniffa hennes tik i baken genom att vika sig framåt, lyfta upp armarna till två hotande gripklor, och ryta som en ilsken lejoninna, när hon jagar mina två med vilda språng över hela hundgården, hon är lite för rolig.

Zäta är alla hundars lekfarbror, han studsar som en loppa, flyger framför alla andra hundar med pinnar, käppar och bollar i munnen för att fresta dem att jaga honom, niger med frambenen och viftar leksuget med svansen. Zudden leker i två minuter, sen kommer han plötsligt på att det kliar nånstans, eller också flyger behovet akut på honom att bara stilla sitta  ner och insupa ljuva dofter eller försjunka i egna djupa filosofier i långa stunder. Den gamla damen i päls som sakta och lite osäkert tar sig fram med stavar och sin lilla terrierflicka, är mammig. När Zäta flirtar med hennes lilla råtta om lek, säger hon irriterat till mig att -nu får han väl ändå bärga sig, min hund hinner ju inte ens kissa ifred. 

Igår kom det in två glada människor, ett kedjerökande par, med systempåsar och en liten gullig hund. De var oväntat trevliga, och ville bjuda mig på den varma chokladen de hällt massor med mintlikör i. Det var nog tur jag avböjde, den stora termosen tog slut innan nån hann blinka.