När jag traskade runt på det vackra Waldemarsudde och vilade ögonen på Lars Jonssons bevingade konst, och vem stod där och målade på en ejder om inte konstnären själv! Jag kunde ha stått där hur länge som helst, helt begeistrad över varje litet penseldrag som bara tillförde mera skönhet.
Det kan inte ha varit helt lätt att mäta sig med naturen igår, 14 minus, gnistrande sol och frosten som diamanter. Det var smärtsamt vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar