Marita Lundgren, Piteå, drömde om att få bli skolpolis.

Men, som vanligt i hennes liv, blev någon annan, mer älskad och mer sympatisk, uttagen.

Skit! säger jag. Omvärlden hade sluppit en allerstädes närvarande streberkontrollant med gränslöst guldstjärnebehov, som lever för, och är besatt av att nita sina medmänniskor.

Idag får hon sina fifteen minutes, men varning, varning, denna beskäftiga kvinna har bara just fått upp ögonen för vad som krävs för att bli hyllad idol i gammelmedia i dagens Sverige.Hon drömmer redan om en daglig kolumn som "dagens PK-hjälte".Där ordet nysvenskar = rasism.

Min heder går till busschauffören som har en tidtabell att passa, och är den som får ta alla de försenades vrede. Det han sa var ju sant.

Men Marita Lundgrenarna tycker inte det är väsentligt i sammanhanget. Nä, kasta busschauffören till lejonen!