Mamma skakar på huvudet och säger "De va änte bra detta!"

Landskrona firar sexhundra årsjubileum i år. Kalas med kras verkar det som, kris redan i januari.

När man läser HD, och hör mamma redogöra för de politiska piruetterna i detta multkulturella pinorum, så inser man att i stad där det inte ens är möjligt att uppbringa en stadsdirektör, hjälper inte Landskrona stads kommunikationsavdelning polerande på varumärket. Landskrona är nu inte bara världsberömt för mångkultur, kriminalitet och arbetslöshet, utan också för politiskt narrspel.

Mamma kom stolt hit och visade handskrivna brev innehållande julönskningar och vädjan om invånarnas support att återskapa Landskrona till en stark stad, från kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg. 

Men Torkild Strandbergs ambitioner och mål att ställa krav och förväntningar på "alla", och införandet av Landskronamodellen, dvs "Motprestation för socialbidrag" räcker uppenbarligen inte för att blåsa liv i en sexhundraåring i sosseriets plågosamma dödsryckningar.

Kära vänner vi behöver inte resa till Grekland eller Italien och förskräckas över neddekade politikergycklare.