.jpg)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Carina-Fina
- Jag heter Carina och är antingen på så det ryker om det, eller komplett av. Gör ofta flera saker på en gång, mest för att testa simultankapaciteten. Jag är passionerat intresserad av samhället och omvärlden, och startade en blogg för att jag har medfödd skrivklåda. Har gått ner för mellanlandning efter ett härligt yrkesliv som stolt och mallig purser på SAS. Jag bor strax norr om Stockholm, född glad, och har med åren otroligt nog blivit klok. Nyfiken är jag på allt, mest på fortsättningen. Skrattar ofta och gärna.
Carina:Hur kan du minnas den svåra bussolyckan på Tranebergsbron,i början av 50-talet ??
SvaraRaderaMin sedan mitten av 80-talet insomnade farbror,brukade berätta om hur bussen som körde genom räcket bärgades.Han som andra nyfikna stod och tittade på,och fick sitt lystmäte.Ur en av de bärgade kropparna,hängde en ål ut ur munnen..Sedan denna makabra upplevelse åt han inte längre ål !!
Jag har inte hört om någon kalabalik på Tranebergsbron trots att jag bor i närheten än mindre att det var räddningspersonal från Helsingborg på plats. De gjorde nog sin fina insats på Tranarpsbron där olyckan inträffat.
SvaraRaderaFörlåt Carina,min kommentar skall inte uppfattas som ironi,insåg att du skrivit fel namn på bron..Men kunde inte avstå från att berätta om SL-bussens olycka,inte minst p.g.a."Ålen" !!
SvaraRaderaJag hade ju den stora turen att inte direkt bli inblandad i den svåra olyckan på Tranarpsbron. Fick dock välja alternativa vägar när jag skulle hem från jobbet. Utan att i detalj veta vad som var den direkta orsaken till olyckan, vet jag ju att den bron, främst vintertid, måste passeras med viss försiktighet. Dimman smyger ofta upp från Rönneå som nu var översvämmad och innehöll stora vattenytor från de omgivande åkrarna. Den kölddimma som fanns späddes säkert på från de ytorna. Dimman frös fast på bron och polerades till en en isyta så hal att det tydligen var svårt att ens gå där. Då behövs det inte mycket för att förlora kontrollen på vilket som helst fordon. Den i emellanåt obefintliga sikten plus människors oförmåga att anpassa hastigheten och avståndet till framförvarande fordon var väl de största orsakerna till vad som hände. Tragiskt för de inblandade. En eloge dock för räddningsledningen som t.ex. ordnade bussar för uppvärming och viss möjlighet till mat och varma drycker för de chockade trafikanterna. Givetvis en ros till all räddningspersonal som hade ett svårt jobb och även blev direkt inblandade i olyckor. Min medkänsla med alla.
SvaraRaderaSkogis.
Stockholmssyndromet... Miljöskadad, sorry.
SvaraRaderaVilken story om ålen, Lars, skulle också ha ätit min sista ål, till Björns sorg!! Fint skrivet Skogis, vi har alldeles för bråttom vi människor!
SvaraRadera