Symptomatiskt för Sverige idag, den gävla brinnande julbocken.

Man tar nåt gammalt, vackert och svenskt traditionsenligt - och bränner upp skiten.

Efter 40 år bygger man fortfarande upp Gävlebocken varje jul, och varje år läser vi  i hela Sverige om att nu, minsann är den på plats. Och under ytan kittlar funderingarna på hur många dagar julbocken ska överleva de pyromaner som känner sig kallade den här gången.

Det är nästan som om det ligger en småivrig och förväntansfull spänning i luften. Vilket är sjukt bisarrt.
Antingen vill man ha en vacker julbock för barn och vuxna att glädjas åt, eller också gör man det på allvar till en galenpannetävling, typ vem blir först att tutta på i år, första pris en flaska tändvätska.

Det går inte att förstå attityden i Gävletidningarna idag, woops liksom, där gick den bocken upp i rök. Det är   rätt sorgligt att 40 års erfarenhet inte lärt polis och bevakningsföretag att skydda en 200 000 kronors jultradition byggd för allas glädje.
Mitt förslag bygg en stålbock, måla den vackert, och låt den stå på torget året om.  Så slipper vi tönterierna och den kassa PRn för staden. 

GD