SAS överlevde, men ligger med dropp.

I expressen idag kunde jag läsa en anonym SAS-kabinanställds dagbok från senaste veckan. Det knöt sig i maggropen, såren var som nyblödande.

Nuvarande VD Rickard Gustavsson skiljer sig inte från tidigare Jörgen Lindegaard och Mats Jansson, de har sin taktik, i brist på kompetens, härskar man med management by fear.  Varje gång det är kris i bolaget så pekar alla finger på flygande personal i allmänhet och kabinanställda i synnerhet.

Jag minns hatet från administrationen och ledningen, vi var så rädda att vi bara vågade tala med varandra på toa, viskande. Inte ens ombord med stängda flygplansdörrar var vi trygga, det fanns spioner bland våra egna.

Alla som överhuvud taget satt på en chefsstol måste lära sig två saker; dels att hålla fast vid sin stol med vitnande knogar, aldrig, aldrig släppa taget, dels att lägga all skuld på flygande personal. Det är opportunt, och går hem i medierna, för visst är dom alldeles för dyra!!

Och visst är dom det - med dagens Ryan Air-mått mätt, men deras löner går ju tillbaka till en annan era!

Så, allihopa, vad skulle ni gjort i deras situation när tiderna förändras, gått till chefen och sagt att jag vill bara ha hälften och jobba dag och natt?

Nä, sätt dit en klok icke-långbänksVD som fattar att man inte kan gå med spikskor på dom som driver verksamheten, och smeka dom som sitter vid datorerna och skickar mails. 

Och som behärskar kompetensen att driva bolag med mangement by perkele.

Men lyssna för allt i världen inte på SVTs expert-SAS-kommentator som tyckte man skulle tillsätta en VD som basat över en hamburgerrestaurang, "för att det nuförtiden är lika oglamoröst".

Ehhhhh..........Att slänga på ett stycke köttfärs på stekbordet, är givetvis inte inte i närheten av de kostnader som krävs av marknadsföring, försäljning, inköp av flygplan, slot-tider, flygplatser, hangarer, tekniker, mekaniker, flygledare, lastning, lossning omkostnader, skatter, flygpersonal, trafikvakter, bränsle m-m, m-m, m.m.