fredag 12 oktober 2012

Ulf Lundell och jag.



I kväll kommer nationalskalden äntligen, äntligen, äntligen att medverka i Skavlan, efter många års enträget tjat från talkshowvärden/världen.
Men det finns förbehåll.
Om Ulf Lundell ska komma vill han känna sig bekväm, så han vill vara själv i studion, inte behöva låtsas vara småtrevlig och chitchatta på cocktailpartyvis.
- "Ja, som jag sa till dig så har jag till exempel inte käkat en parmiddag på 25 år. Den här situationer med fåtöljer och samspråk det vet jag inte hur man gör", säger Ulf Lundell som också berättar hur svårt han har för stora sällskap.

I förrgår satt jag med min äldsta väninna Tornedalingen, på Rosendahls trädgård, över en ljuvlig morotssoppa.
Hon bor uppe vid polcirkeln sen vi valde att sluta flyga, vi är kurskamrater och går långt tillbaka. Ibland kommer hon till radiumhemmet i Stockholm för att kollas upp efter sin cancer, och då måste vi ses.
 Det vet alla som lever med liemannen i hasorna, att livet är för kort att inte tas vara på
Jag beklagade mig för henne över den på senare åren uppkomna aversionen jag fått mot umgänge och rent av en del människor. Att jag mer och mer sluter mig, vill helst vara på ön hela året, och får alla mina inputs via datorn och nätet.
Jag orkar inte förställa mig.
Orkar inte synas, värderas och stämplas.
Orkar inte ens tala i telefon.
Varför?
För jag har också glömt hur man gör.
Det är få gånger jag känner mig så fri att jag bara kan vara helt naturlig och galet uppsluppen i umgänge.
Det är inte många människor som med värme och klokskap övertrumfar min leda över den utbredda ytligheten, det sociala tagandet och den absoluta egolåsningen.
Tornedalingen är en sån exklusiv givare.
Så, jag känner i detta hänseende en djup och innerlig förståelse med Ulf Lundell.

expressen



12 kommentarer:

  1. Sjutton också vad jag känner igen mig!

    SvaraRadera
  2. Ja-ha, och jag som trodde att jag var den mest asociale personen häromkring. Då var man inte ensam i alla fall. Jag ville ju inte planka rakt av, men Annas kommentar var helt rätt för mej också. Jag brukar säga om mej själv att jag är socialt handikappad. Ibland tänker jag att man skulle flytta långt ut i skogen nånstans. Det går bra ända tills jag kommer på att där bor jag ju redan. Sånt är livet. (Bra låt med Anita Lindblom, för övrigt). Skogis.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej Skogis,så känner nog många av oss..
      Själv skulle jag göra en kortresa till Berlin,och planerade ta sovtåget ner..Men på vinterhalvåret visade det sig,går det inga tåg på linjen !!
      OK,skäms den som ger tänkte jag.Försökte ta en s.k expressbuss..Då visade det sig att dessa endast kör natturer..Vilket i mitt fall skulle inneburit,att sitta i bussen mellan 18.00-6.30 på en resa till Berlin !!
      Nu får jag istället söka finna ett lämpligt flyg från Kastrup..För envis är jag..

      Radera
    2. Jag är överens med mej själv att i det nuvarande samhället känner jag mej inte hemma. Men har mer och mer förstått att det är jag inte ensam om. Hoppas på bättring i framtiden.
      Hoppas även att du hittar lämpligt fortskaffningsmedel. Hälsan har kanske lagt hinder i vägen för din gångträning och det är ju lite långt iväg. Det är nog för kallt för Carina att ro dej dit. Annars finns det kanske många bäckar små att använda. Min gamle traktor hade kanske varit ett alternativ, men du hade nog inte varit hemma igen innan jul är jag rädd. Kanske till Påsk. Gräsklipparen står ju nu oanvänd och kan kanske också vara ett alternativ. Fast dens funktion på långfärder är okänd. Men vi (jag) månar om dej och kommer med mer eller mindre "goda" förslag till gagn för din resa. Allvarligt, hoppas det går bra hur det än blir. Skogis.

      Radera
    3. Tack för din support..Men nog är det väl konstigt,att det skall finnas så små möjligheter att ta sig till vårt södra grannland !!
      Naturligtvis förstår jag,att det är linjer som sålts ut av SJ/DB till privata.Men att man inte skriver in i kontrakten att trafiken skall bevaras och säkerställas går över mitt tänkande.

      Radera
    4. Hade de ställt vettiga och affärsmässiga villkor i kontrakten hade de väl inte fått något sålt. Eller inte fått några pengar för sin vara. Fast jag tycker mej förstå att det har ändå reats ut ganska mycket och till en billig peng sålts en hel del av vår(statens) egendom. Till ingen nytta för den vanliga människan. Till vems nytta kan man ju alltid spekulera över. Skogis.

      Radera
  3. Det är alldeles för kallt därute utan för ön och skogen.

    SvaraRadera
  4. jag förstår lundell till 100%, fint att han ställer krav, han gör en eftergift när han medverkar, helst skulle han nog vilja sitta nere på österlen

    SvaraRadera
  5. Kanske besvikelsen och ledan över hur sverige och världen utvecklas gör att man vill dra sig undan alltihop? Själv bor jag o min eremitbetonade Finska fru i en avfolkad by i Norrlands inland, en kilometer till närmsta granne där vi lever enkelt med våra djur äter egenproducerad mat och tar det ganska lugnt ,kan gå veckor utan att nån kommer "och stör".Egentligen borde jag kasta ut datorn för att slippa veta hur illa det är där ute ,men som politiskt intresserad är det svårt , fint vi har din sida Carina som en ventil där kan man kolla läget med en "twist" och sen gå till länkarna för mer eländesbeskrivningar ,Tack för det Carina ,,,

    Norrlandsfan,,,

    SvaraRadera
  6. Ja, du Norrlandsfan, det verkar som vi är några stycken som behöver ensamheten för att orka med politikernas vanvett. Jag är glad att ni är här och håller mig sällskap!

    SvaraRadera
  7. Puh! Skönt att upptäcka en grupp där man skulle kunna känna sig som hemma.Jag är en utpräglad ensamvarg och planerar tillsammans med likasinnade kära hustrun en "flykt" från den stressiga förorten till lugnet och tryggheten bortom civilisationen.Vi längtar!

    SvaraRadera