Fredrik Virtanen, aftonbladet förstås, filosoferar idag över PK.

Hans slutsats är att han själv är PK och "proud of it."
Det var ju inte helt otippat.
Eftersom han inte kunnat plita sina rader på aftonbladet - utan att vara PK, ty då hade Helins DDR-makt för länge sen låtit kasta honom i Strömmen.
Men hörni, hur kan en journalist som ska vara satt att vakta och beskydda det fria ordet lyfta händerna till himlen och jubla:
-Hurra, jag är så himla stolt över att tycka lika rätt som bossen, hela medie-etablissemanget och alla mina kompisar i MP och på Södermalm.
?????????????????????????????????????????????


För mig är PK, ett ord som beskriver människor som inte har tänkt en egen tanke, utan anammar snällt och omodigt de åsikter som just idag är politiskt och socialt gångbara.
Det är varmt och gott i PK, man kan samlas och mysa tillsammans med helt likasinnade under en bauta-gloria, gå i fackeltåg och sjunga "we shall overcome" hand-i-hand.
Alla som inte är lydigt eniga med dessa godhets-PKister är per definition rasister.
Allt enligt svensk modus operandi.