När du får oväntat besök.

För nån vecka sen hade jag tufsat ihop luggen med en snodd, iklädd baddräkt i hettan, och givit mig på att handtvätta och skura jeans-sofföverdragen och lite t-shirts, och annat på en klippa i havet.
Det sista kran-sköljvattnet hällde jag i stora tråg utomhus och doppade, vred, och doppade och vred, så det rann längs hela mig, lika ymnigt som svettdropparna i pannan.
Mitt i detta impulshyperengagemang stannade en storfräsarbåt precis intill bryggan, tre medelåldersmän i, en ropar glatt:
-Carina, det är bara Thomas, jag ville bara komma och visa ön för min svåger och en kompis!
Och så ser jag hur de tar bilder med kamera och jätteobjektiv.
GRRRRRRRRR. Moorrrrrrrrrr. GRRRRRRRRR.

-Javisst.

- Sen kan jag komma hem till dig i stan och ta med mig några väninnor på visning och fotosession, när du står i duschen, har magsjuka, och det passar dig som allra, allra sämst.

Ett par dagar senare satt jag själv i soffan med Zudden och bloggade. En människa med hopsnörd kapusjong lufsade upp runt knuten på huset, fyra, fem meter ifrån mig. Jag flög upp och ut, och undrade vad i hela friden.
- Vi är några kanotister.
Jag såg en sju, åtta kanoter nere vid havet, jaha.....
-Och vi tyckte det såg så fint ut här..........

NRK påstår nu att folk på landsbygden är mycket mer beredda på spontanbesök och håller därför alltid snyggt hemma. Medan stadsmänniskor har det stökigt och därför gärna vill avtala tid för gäster.
Slutsatsen skulle vara att människor som har det ostädat hemma är mera osociala än de som har pedantisk ordning.


Sicket trams.
Ge mig bara en timme eller två, sen ska jag vara hur social som helst.