onsdag 1 augusti 2012

Mitt i prick: den bedrövliga sanningen om svenskt megahyckleri.

svenssonsfunderingar:

Många svenskar gillar invandringen till Sverige. Men hur är det egentligen om vi lägger handen på hjärtat?

Gillar du invandringen till Sverige? Ja, så länge det inte sker i mitt område.
Vad anser du om lönedumpningen? Det är väl okej så länge dom inte sänker min lön.
Men brottsligheten har ökat tack vare invandringen, vad anser du om det? Det är väl inte så farligt, så länge inte jag blir rånad.
Men hedersvåldet, det måste väl ändå uppröra dig?
Vad som sker i deras hem är deras ensak.

Ärligt talat, gillar du verkligen invandringen? Ja det står ju i aftonbladet att det är fint att gilla olika.


6 kommentarer:

  1. Mångfacetterad och därför svår fråga.

    Vi gör det enkelt; gillar jag den förda flykting- och invandringspolitiken? Nej, jag avskyr den. Den är naiv och huvudlös och kommer att förstöra riket.

    Gillar jag invandrare? Är lika dumt att fråga som om jag gillar alla svenskar. Det varierar för båda grupper från person till person. Jag har både arbetskamrater och ingifta släktingar som har haft sin vagga på annat ställe än mellan Treriksröset och Smygehuk och dessa gillar jag skarpt. Gillar jag Abdirizak Waberi? Nej, definitivt inte men lika mycket eller snarare lika lite som Fredrik Reinfeldt.

    Som sagt var, dum fråga från Aftonbladet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma här. På individnivå från person till person precis som med alla andra. Rent diskvalificernade och vanligare bland grupper av invandrare är hedersbegreppet för många har. Kvinnor ska vara så sedessamma så, medan männen får leva runt. Särskilda badtider, könssegregation och dåliga kunskaper om det land de levt i flera år och får mig bokstavligt talat att se rött. Särskilt om de lever på bidrag.

      Så nej, jag gillar inte nuvarande invandring, den går för fort. Det är talande då en invandrare tillhörande sådana grupper har ssökt sig hit för att SLIPPA just sådant och lika förbaskat finner att det finns tillräckligt många i det nya landet
      ssom kan utöva påtryckningar. Jag trodde f-n inte att det var sant för några år sedan då en bekant konverterade till kristendom och fann att han blev totalt utstött av de andra. Fick inte handla i den lokala specialbutiken (nej inget försök att sätta DO på dem) med produkter från hemlandet. Iofs blev han inte direkt trakasserad, men utfrysning är rätt illa det också. Fortfarande kristen senast jag hörde något, så det är stake i karln.

      Radera
  2. Känner en invandrad kristen som var god kompis med muslimerna som säljer grönsaker på torget. Tills han sträckte fram handen för en hälsning, och visade sitt intatuerade kors på näven.
    Då vändes ryggen, inte ett ord eller
    vänlig blick längre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är bara när misshandel, mord eller dödshot når tidningarna som man hör om förekomsten. Ungefär som hedersmorden. Det gick upp ett ljusholmens för mig då det nyligen börjat dyka upp artiklar om hur många ungdomar (blir en ansenlig %) som lever under ngt slags hederstvång, det som inte når tidningarna lika lite som att de flesta 'bara' fryser ut de som 'syndat' mot familjen/gruppen/religionen. Det fanns inga extremer i denne mans omgivning, 'bara' tysta mobbare.

      Radera
    2. Jag var för snabb: Dessa mobbare är vad jag förstått hela den egna gruppen i min stad. Alla vet hans 'synd'. Finns det någon som tycker annorlunda så vågas det inte visas, gruppen följs. Jag vet inte vad som är mest skrämmande, att man inte kan våga ta kontakt pga grupptrycket eller att alla understödjer grupptrycket

      Radera