I say thank you for the Sommarprogram, Claes Dahlbäck!

Det är inte ofta man stormas av idel goda känslor när man lyssnar på Sveriges Radio.
Men idag satt Björn och jag med öronen klistrade till vår lilla röda radio, som vi flyttat ut på klipporna, för att lyssna på Sommar för första gång i år.
Talaren idag var Björns gamla klasskamrat från pojkskolan Norra Real och en termin på Teknis, Claes Dahlbäck, som satt härute på ön och skärgårdsnjöt för bara två veckor sen. Solklart bäst i klassen alltid var Claes, stort A i alla ämnen i studenten, så framgången i livet har inte överraskat någon.

Björn rodnade lätt när Claes berättade om Sigbritt, den då unga, läckra men krävande och kunniga  läraren från pojkskolan Norra Real. Hon måste ha varit something else. Det är bara något år sedan som Björn kom hem från en återträff på den Gyldene Freden och strålade för att han fått sitta bredvid henne under middagen.

Det är få som har så mycket att berätta som Claes, och ännu färre som har förmågan att fängsla så. Flera gånger rördes vi,  och greps, så att jag kände den där stora ömma gråtklumpen i halsen, tre av de ljuvligaste Taubemelodierna, Mozart, Pucinis Nesun dorma, och modernare musik som var perfekt länkad till de dramatiska vändningarna i Claes´liv gjorde programmet till en oförglömlig godis-stund!