.jpg)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Carina-Fina
- Jag heter Carina och är antingen på så det ryker om det, eller komplett av. Gör ofta flera saker på en gång, mest för att testa simultankapaciteten. Jag är passionerat intresserad av samhället och omvärlden, och startade en blogg för att jag har medfödd skrivklåda. Har gått ner för mellanlandning efter ett härligt yrkesliv som stolt och mallig purser på SAS. Jag bor strax norr om Stockholm, född glad, och har med åren otroligt nog blivit klok. Nyfiken är jag på allt, mest på fortsättningen. Skrattar ofta och gärna.
År inte den bilden diskriminering mot något/någon? Eller en förolämpning mot taxar/hundar/kennelklubben? Någonting? Skogis
SvaraRaderaJag håller med dig, Skogis. Taxen ser faktiskt kränkt ut.
SvaraRaderaSkogis:
SvaraRaderaÄntligen har du på nytt dykt upp ur mörkret,Skogis...
Undrade vad som hänt,eftersom jag på senare tid saknat dina kommentarer..Hade du gått vilse i storskogen på åsen eller ??
Hej på dej Månsson och er alla som bryr sej. Jag har inte varit så vilse i skogen, men mer i PannKakan. Jag har kommit av mej en smula i det här vansinnet som råder. Men så hände det här med korven i Simrishamn. Det gjorde mej så glödande arg mitt i mitt frustande skrattanfall. Man tror inte att det är sant, men efter hand sjunker det in att det finns faktiskt människor som menar allvar med sånt här. Så kom ju Carina med den här taxen och dessförinnan med den lyssnande hunden i bilen. Jag kan ju bara inte motstå sådant. Det fanns ju en annan, mer självkritisk anledning också till att jag tog paus. Min penna är ju inte så vass som jag ibland skulle önska och jag vill ju inte dra ner Carinas blogg med mina små kommentarer som ju nog faller ganska platt till marken ibland. Men ibland brister det och även jag skriver av mej något av min ständigt kokande frustation. Jag hade tänkt mej en längre och mer långrandigt förklarande kommentar, men ingen jäkel orkar läsa långa kommentarer om ingenting, så jag håller med detta. Jag ska försöka skärpa mej med att kommentera lite mer för det är väl det som håller uppe en del av ditt intresse att hålla på med bloggen, Carina. Att få ett kvitto på att det finns folk som bryr sej och uppskattar vad du gör. Även att du orkar hålla på att slåss mot dessa väderkvarnar. Skogis.
SvaraRaderaTack för att du hörde av dig och förklarade "radiotystnanden"...
RaderaMåste erkänna att jag nästan blivit en aning avhängig av dessa bloggar,med det har nog med min ensamhet att göra.Ofta beskriver man ju oss,som läser och skriver våra kommentarer,som en familj.
På sätt o.vis ligger det något i det,eftersom man lär sig känna igen olika "anonyma" o."psedonyma".
Ofta är det ju också så,att vi har i stort en likartad inställning till saker o. ting..När någon vars kommentarer man gärna läser,plötsligt upphör saknar man på något underligt sätt denne/a..
Ha det nu så bra Skogis,och känn dig inte på något sätt uppbunden,p.g.a mitt inlägg !!
Nej-då, jag känner mej inte "tvingad" att medverka. Jag är nog en humörmänniska, jag behöver lite inspiration för att få loss tummen. Jag har nog varit ur humör och behövde en mental spark i den bakre regionen för att komma loss igen. Jag känner bara ibland att jag också måste göra en insats i det här vansinnet och inte lämna allt elände åt andra att klara upp. Där tvivlar jag lite på min förmåga att verkligen göra något av betydelse.
RaderaOT. Fr.o.m. idag har jag semester. Då ska ta det lugnt. Ska bara byta drivaxel på gräsklipparen, rem på fyrhjulingen (som skulle ha varit gjort för länge sen), klippa löjligt långt gräs, skrapa infartsvägen, bygga vedskjul, fixa med veden (mycket för sent), städa gården, gå med grästrimmern, röja i skogen och allt annat som behöver göras. SEN ska jag ta det lugnt. Fy sjutton, jag tror jag går i ide, det regnar säkert bort alltihop. Skogis.