Framme! Efter 5 timmar når jag Strömstad,  staden som alla norrmän älskar, eller åtminstone älskar de systembolaget som hade 20 meter lång kö, när jag för första gången i mitt liv rattade in i denna pittoreska havsstad.

På vägen hit har jag lyssnat på radio. Jag har lärt mig att tyska politiker föreslagit att alla inregnade semestertyskar bör få subventionerade semesterresor till fattigländerna i solen, Grekland och Spanien. På så sätt slipper det egna folket depressioner, samtidigt som man lite halvhjärtat hjälper fattiglapparna lite på traven, alltså zwei Fliegen mit eine Klappe schlagen.

Min största lärdom är dock att för att få anställning på public-serviceföretaget i program 3 och delvis 4, måste man vara underårig, blåst, dvs totalt obildad what-so-ever, hjärntvättad och lida av bill-och-bull-syndrom. 

Jag ska återkomma till detta.

P1 fick bli min tröst, men jag är så glad att jag lyckades med racerfart nå mitt mål INNAN dagens sommarpratare. 

Det hade blivit en total overkill.