En fråga till Magdalena Ribbing idag:

Kan man tala politik med sina vänner?
Och Magdalena har ju rätt i sitt svar, att givetvis måste man kunna umgås trots att man har olika uppfattningar.

Men jag har följande invändningar:
- Det är möjligt att det går att prata politik med vänner, åtminstone om ingen är SD, eller ifrågasätter invandringens storlek och integration, och/eller är oroad över religiöst förtryck.
Då behöver du själv inte ens tala, eller säga ett knyst.

För då får man finna sig i att hatas, utmålas som rasist, och att bordsgrannar garvande lutar sig bakom dig, himlar med ögonen, och gör HEIL-hälsningar eller sätter fingret som en Hitlermustasch över läppen. Och flinar instämmande mot varandra.
De kan då förenas i ett varmt och gott innanförskap och känna sig så otroligt mycket bättre, ädlare och finare.
Och det betyder så mycket för de som mobbar - gemenskapen.

DN